Dödsdomar avlägsnar inte en nedtryckande kvinnosyn
Mönstret i den gruppvåldtäkt som fått hela Indien att koka över avviker från det traditionella övergreppet att en högkastig man våldtar en lågkastig kvinna. I det här fallet var det fattiga män med låg status som gav sig på en medelklasskvinna. Det var inte bara gärningens exceptionella brutalitet som fick människor att i skaror och skockar gå ut på gatorna. Det brukar även annars vara mindre tyst när kvinnor av högre rang skändas än när lågkastiga faller offer.
Fyra av de sex gärningsmännen har dömts till döden för våldtäkten och misshandeln som ledde till den 23-åriga Jyoti Singhs död i december 2012. En är så ung att han kommer undan med ungdomsfängelse och en tog livet av sig i häktet. Det är osäkert om dödsstraffen någonsin verkställs och det skulle inte heller fungera särskilt väl som kollektiv terapi för ett samhälle som plågas av utbrett sexuellt våld.
Det är ju inte så att det som de sex männen gjorde skulle vara direkt tillåtet, men det finns en syn på kvinnor som vid sin yttersta punkt utmynnar i dylika gärningar. Till råga på allt får kvinnor själva bära skulden och stigmatiseringen för att ha blivit utsatta för sexbrott.
Indierna fick ett chockartat uppvaknande till att mäns och kvinnors lika rättigheter måste omsättas i praktiken. I den övriga världen ska man inte tro att saken handlar om ett indiskt problem; en liknande underliggande syn på kvinnor finns litet varstans.