En rationalisering som var omöjlig att undvika
Det var ett märkligt bråk som utspelade sig mellan STX Finlands och det koreanska moderbolagets ledning om vad som ska hända med varvet i Raumo. Hur kan ett krisdrabbat bolag som i praktiken styrs av banker och kreditorer motsätta sig att verksamheten rationaliseras? Koreanerna tycks ha varit rädda för att nedskrivningar minskar tillgångarna så mycket att konglomeratet sitter ännu djupare i bankernas famn.
Om försäkringarna att STX Finlands utbud och verksamhetens volym inte minskar av att varvet i Raumo läggs ner verkligen håller streck betyder det att varvskoncernen hittills fungerat på ett ohyggligt irrationellt och ineffektivt sätt. Med att koncentrera verksamheten till varvet i Åbo redan för många år sedan kunde många ekonomiska problem ha undvikits.
Utmaningarna tar inte slut med att kryssare och specialfartyg i fortsättningen byggs på ett och samma varv. Marknaden för lyxkryssare kommer knappast att vara stor och konkurrensen från länder med statsstöd är hård. Varvet i Åbo är eftersatt av att ägaren underlåtit att investera och effektivera. Om och när STX-koncernen överger sina europeiska varv är det dags att sy ihop en ny ägarstruktur med privata aktörer och staten.
Det är alltid enskilda orter och regioner som tar smällen i strukturomvandlingar. Det är Raumos lycka att marinindustrin har goda förutsättningar också utan STX-varvet.