Tuff sits att lösa strukturproblem utan tillväxt i sikte
Regeringen har för avsikt att sy igen hela hållbarhetsgapet på 4–5 procent av bnp genom de strukturreformer som den i dag ger till känna. Utmaningen är enorm mot bakgrund av att ekonomin knappt alls växer under de kommande åren. Enligt Swedbanks konjunkturprognos kommer Finlands tillväxt att vara sämst i Norden, på grund av euroområdets stagnation och inhemska problem som bottnar i att traditionella branscher som elektronik och papper förlorat efterfrågan.
Kärnan i reformerna är att öka utbudet av arbete och höja produktiviteten i den offentliga sektorn. Sedan kommer det ofrånkomligen emot att anpassa den offentliga sektorns omfång till det som landets ekonomi ger täckning för.
Regeringen måste starkt tro på att ett större utbud av arbetskraft faktiskt skapar nya arbetstillfällen och investeringar. Det är ingen hokuspokus; det tar i varje fall en viss tid innan utbudet på arbetsmarknaden börjar föda större efterfrågan på den. Servicesektorn på hemmamarknaden kan växa snabbare än exportindustrin.
Trycket på arbetsmarknadsparterna att skriva ett ramavtal är så stort att de närmast skulle betraktas som fosterlandsförrädare om de inte är kapabla till det. De gör det inte utan något lockbete från regeringens sida. De aviserade strukturreformerna blir knappast populära på fackets håll, men det kan blidkas av en lösning för att trygga köpkraften.