Jeanette Öhman: Hundra åk senare

I våras fick jag ett meddelande av Uber om att jag sammanlagt använt tjänsten knappt hundra gånger. I själva verket får jag varje vecka glada meddelanden om olika jippon och tjänster Uber hittat på. Jag är en trogen kund. I en stad som Los Angeles där den kommunala trafiken i bästa fall är långsam och oftast obefintlig är Uber ett utmärkt alternativ till att köra sin egen bil. I många fall också billigare.

Speciellt för konsumenten är Uber en superb tjänst. Inte nog med att det är förmånligt, chaufförerna bjuder vanligtvis också på vatten och bra historier. Alla är trevliga mot varandra eftersom alla efteråt också recenserar varandra på appen. Under mina knappt hundra åk har jag fått skjuts med honom som en morgon träffade Anthony Kiedis från Red hot chili peppers i sitt kök. Kiedis hade träffat Uberförarens rumskompis kvällen innan och tycke hade uppstått. Jag har åkt med truckföraren som flytt från ryska maffian i Moskva, universitetsstudenten vars mamma var sjuk och sjukförsäkringen inte längre gällde och som samtidigt hade två andra jobb, samt med grafikern som körde Uber på natten för att dryga ut hushållskassan.

Trots att Uber i dag finns över hela världen har företaget lyckats hålla kvar sin image som underdog. En tjänst som utmanar gamla system och etablissemanget genom att bryta mot mossiga regler och vara så där cool som man gärna vill signalera att man är. Medierna hjälper till genom att varva de kritiska rapporterna med dubbelt så många hyllningar om hur Uber hjälpt studenter och invandrare att dryga ut kassan, om hur fyllekörningarna minskat i San Francisco, om hur Ubereats mättar hungriga magar och om de fantasisummor som investeras i företaget. 
Uber passar perfekt in i den amerikanska drömmen, eller varför inte den nya världsekonomin, där var och en är sin egen lyckas smed och motgångar enbart är individuella misslyckanden.

Det som är fantastiskt för passageraren är ändå inte alltid det för chauffören. På sistone har allt fler förare varit missnöjda med sin uppdragsgivare. Många klagar på företagets girighet och säger att Ubers del på tjugo procent är alldeles för mycket. Efter bensin, försäkringar och reparationer blir det knappt nånting kvar i handen för chauffören. Det finns ett nätforum Uberpeople.net där förare skriver om sina erfarenheter, ger varandra tips och råd samt rekommenderar tillvägagångssätt. Här är tonerna ofta kritiska. Förarna klagar på bristen på stöd från sin uppdragsgivare.

Det tog sju år för Facebook att värderas till femtio miljarder dollar, för Uber tog det bara fem. Med missnöjet bubblande hos chaufförerna ska det bli spännande att se om girighet är hållbart i längden.