Inlägg Klassisk stil är vinterns spjutkastning
För att bli bra på fri stil måste man också träna fri stil.
Av någon anledning har klassisk stil alltid åtnjutit högre prestigevärde än fri stil i Finland. Det syns också i finländarnas resultat under de senaste årena: Pirjo Muranen och Kati Sundqvist är de enda finländarna som vunnit individuella medaljer i fri stil i VM eller OS under 2000-talet – båda i sprint.
Ändå är det så att hälften av medaljerna i VM och OS delas ut i fri stil. Skidsätten alternerar, så varannan gång avgörs sträckorna i fri stil, varannan klassisk stil.
Årets upplägg försämrar finländarnas chanser till framgång i Falun. Det blir inte tal om en storslam som i Sotji eller Oslo, utan vi får glädja oss över varenda eventuell medalj.
Det finns förstås många orsaker till att finländarna helst skidar klassisk stil. Det beror långt på att det finns tradition, kunskap och förebilder inom klassisk stil. Från Juha Mieto, Marja-Liisa Kirvesniemi och Mika Myllylä till Virpi Kuitunen och Aino-Kaisa Saarinen - alla de stora finländarna profilerade sig som klassiska åkare. Många har som barn tagit sina första skidsparkar i skidspår.
Då är det ironiskt att finländaren Pauli Siitonen fått äran för att ha uppfunnit enkelsidig skate (en uppfinning som tycks ha smugit sig tillbaka in i skidsporten i och med att banprofilerna blivit lättare och många kör klassiska lopp med skateskidor som saknar fäste). Utvecklingen ledde till att fri stil åtskiljdes som en separat gren 1987.
Förstås är det delvis också en fråga om genetiska och fysiska förutsättningar. En del idrottare är bättre byggda för klassisk stil än fri stil. Men framför allt är det en fråga om träning.
För att bli bra i skate måste du träna skate. Så enkelt är det.
Men det är förstås lätt att förstå hur idrottarna resonerar. Om du är hyfsat bra och nått framgång i klassisk stil är det givetvis givande och roligt att träna klassisk stil ännu mera. För att bli bättre i fri stil borde du ägna tid och energi åt att träna skate, vilket i värsta fall kan ta lite av skärpan i den klassiska stilen.
Finländarna brukar för det mesta slåss om medaljer eller åtminstone bra placeringar när skidsättet är klassiskt. Men precis som tränarna Toni Roponen och Reijo Jylhä säger i artikeln intill är konkurrensen betydligt tuffare i fri stil.
Klassisk skidåkning är lite som spjutkastning. En gren där finländarna har lång tradition, förebilder och kunskap och där den internationella eliten är relativt smal. All respekt, men vägen till en VM- eller OS-medalj är kortare där.
Det uppmuntrande är att den nya generationens skidåkare är mer mångsidig. Många av de yngre åkarna som kommer fram behärskar båda skidsätten lika eller åtminstone nästan lika bra.
Det hjälper förstås inte i Falun. Ser själv mest fram emot tremilen och femmilen som går i klassisk stil. Har redan gestaltat några rubriker för Iivo Niskanens skrällguld som räddade Finlands VM under den sista tävlingsdagen.
PS. Laura Mononen har varit krasslig, så en formsvag Riikka Sarasoja-Lilja har blivit inkallad för att skida sprintstafetten i morgon. Men det kan vara ett gott omen – för två år sedan var det hon som, med lite hjälp av Krista Pärmäkoski, kirrade Finlands enda VM-medalj i Val di Fiemme.