Analys: Diplomatin om Ukraina är ett skuggspel
MOSKVA Minskmötet är livsviktigt. Det farligaste som kan hända är att krisen i Ukraina blir ytterligare en i raden av frusna, olösta konflikter i före detta sovjetländer. Konstant, internationell press är det enda som kan stoppa ett sådant scenario – i det här fallet en enveten tysk förbundskansler som tålmodigt bearbetar Moskva, Washington och Kiev.
Tysklands Angela Merkel, Frankrikes François Hollande och Ukrainas Petro Porosjenko inväntade tillsammans mötets inofficiella huvudperson i Minsk: Vladimir Putin. Han anlände sist, sin vana trogen. Länge var det oklart om Putin över huvud taget skulle delta. Hans utrikesminister Sergej Lavrov lät överraskande optimistisk och sade att ”påtagliga framsteg” har förekommit. Det förblev oklart vilka de är och det här illustrerar också problemet med hela situationen i Ukraina. Några avgörande framsteg på diplomatiska planet har aldrig skett, vilket beror på att ingendera parten än så länge anser att det är i dess intresse att förhandla.
Ukraina väntar på att de internationella sanktionerna ska få Ryssland att backa. Ryssland väntar på att den ryska arméns inblandning i Donbass ska få Ukraina att mjukna. Den så kallade vapenvilan från förra mötet i Minsk har ständigt brutits eftersom ingendera sidan tar den på allvar.
Vapenleveranserna
Ukraina vet att Rysslands slutgiltiga mål är att bevara sitt politiska och ekonomiska inflytande i området. Därför vill man inte förhandla så länge Ryssland är i en position av överläge. USA:s löften om vapenleveranser till Ukraina är bra för den hårt prövade Porosjenkos trovärdighet på hemmaplan men ingenting som kan avgöra kriget. Även om den ukrainska armén har varit konstant underfinansierad så är det inte nya vapen som kan avgöra striden. Det är framför allt den ukrainska arméledningen som har visat sig vara svag, samtidigt som soldaterna ofta saknar helt grundläggande utrustning som till exempel gps i sina bilar. Sådana brister går inte att åtgärda genom nya vapen.
Tysklands förbundskansler Angela Merkel motsätter sig kategoriskt vapenleveranserna, medan Obama ställer sig frågan ”om det finns något annat som kan få Putin att ändra på sina kalkyler” med tanke på att man redan har försökt med alla diplomatiska medel som står tillbuds. Det kan man naturligtvis fråga sig. Men det enda som verkligen skulle få Putin att ändra på sina kalkyler finns inte på kartan för USA – en militär intervention.
Ryssland ser EU som obeslutsamt
EU och USA försökte i stället använda morot genom att skjuta upp de nya sanktionerna som godkändes efter granatattacken i Mariupol. I rysk press beskrevs väst efter detta som ”obeslutsam” och det är troligen vad Putin även anser. I Putins värld är det självklart att länder som Frankrike och Tyskland med starka affärsintressen i Ryssland prioriterar sina egna relationer till Moskva. Han tror fortfarande att dessa länder till sist ska få ordning på polacker, balter och svenskar.
I Minsk diskuterades också vissa utgångspunkter för fred: en demilitariserad zon i Ukraina, beslagtagning av tunga vapen och dialog mellan de ukrainska myndigheterna och separatisterna. Det här är inga nya frågor – större delen av dem kom man överens om redan på det första Minskmötet i september. Problemet är att löften inte har hållits.
Enbart under senaste dygnet uppges minst 50 personer ha dödats i östra Ukraina. Fem personer dog i granatbeskjutning i Donetsk. Minst 19 ukrainska soldater dödades i Debaltseve där separatister sedan flera dagar försöker omringa ukrainska styrkor. Den fruktansvärda granatattacken i Mariupol för några veckor sedan tog livet av minst trettio civila. När Merkel säger att Europa inte har råd att inte göra något åt det här kriget uttrycker hon något så viktigt och självklart att det nästan får en att känna hopplöshet. Över femtusen döda i Ukraina – vissa källor talar om det tiodubbla – säger något om hur länge man har misslyckats på den här punkten.
Skuggspel
Nu kräver Ukraina att utgångspunkterna för de nya samtalen i Minsk är demarkationslinjen man kom överens om i det förra Minskavtalet. Separatisterna, som sedan dess har vunnit mer mark, är helt ointresserade av att gå tillbaka till gamla gränser. Deras framgångar hade inte varit möjliga utan det ryska stödet och det här är också orsaken till att de diplomatiska förhandlingarna i praktiken är ett skuggspel. Officiellt säger Putin att det är separatisterna och Ukraina som måste komma överens, i praktiken finansierar han och stöder separatisterna med vapen och soldater för att de ska få en bättre förhandlingsposition.
Det kommer han sannolikt att fortsätta med så länge han anser att det är i Ryssland intresse.