Filip Saxén: Den ofinska vägen mot ett VM-guld
"Då man stod för ett litet misstag och hamnade i underläge tändes den glöd som behövdes för att få i gång laget"
Ett mentalt starkt lag, en av de mognaste insatserna ett finländskt juniorlag stått för och spelare som var bäst då det gällde. Där är de främsta orsakerna till att Finland spelar JVM-final i kväll.
Det behövdes en liten motgång för att få i gång det finländska laget. Det som i Sverige sågs som en perfekt start på matchen då Rasmus Asplund ostört fick slå in 1–0 på Dmytro Timashovs kalaspass var precis vad unglejonen behövde.
Plötsligt vaknade de finländska spelarna som i början av matchen spelat aningen försiktigt, lite utan känsla och med lägre intensitet än tidigare i turneringen.
Då man stod för ett litet misstag och hamnade i underläge tändes den glöd som behövdes för att få i gång laget.
Mot Ryssland tappade man en 3–1-ledning. Det var enligt kapten Mikko Rantanen den mest lärorika matchen i turneringen och en händelse som fick laget att växa och svetsas samman.
I de följande matcherna har Finland vänt underläge till seger. Mot Slovakien låg man under med 0–2, mot Tjeckien låg man inunder både 1–2 och 3–4 och mot Kanada stod det 0–2 på tavlan innan unglejonen vaknade.
Efter Sveriges ledningsmål var Finland det bättre laget på isen och förtjänade segern.
Kaapo Kähkönen gjorde den bästa finländska målvaktsinsatsen i turneringen och var säkerheten själv mellan stolparna. De osäkra och darriga backarna såg ut att växa både fysiskt och psykiskt då de enkelt spelade upp pucken undan den svenska pressen och i det defensiva spelet var mitten tilltäppt, anfallaren jobbade starkt hemåt och ingen gick bort sig kring den egna kassen.
Det är mäktigt att se hur ett lag kan växa så mycket under en turnering och mellan två matcher som unglejonen gjorde.
Det är lätt att hålla med Olli Juolevi som kallade det för ett "vuxnare spel" där misstagen uteblev.
Den finländska insatsen i den tredje perioden var den mognaste insatsen jag sett ett juniorlag göra. Man lät Sverige hålla pucken, åka skridsko och stånga sig mot det blåvita försvaret utan att skapa allt för många chanser.
Sist och slutligen kom den finländska defensiven rätt lätt undan i slutet av matchen tack vare att man spelade så smart och enkelt.
Det är något väldigt ofinskt över det här laget. I hela turneringen har man spelat rätt odisciplinerad, anfallsglad hockey på defensivens bekostnad. Man har inte haft en toppmålvakt och det kollektiva försvarsspelet har haltat betänkligt.
I stället har tre supertalanger pangat in mål i sällan skådad takt.
Då Sverige helt lyckades eliminera Jesse Puljujärvi, Sebastian Aho och Patrik Laine tog de övriga spelarna ett större ansvar och nya hjältar klev fram.
Mikko Rantanen och Roope Hintz hade inte nått upp till rätt nivå tidigare i turneringen men mot Sverige var de bäst på planen.
– Då de fick bort oss var det skönt att se andra kliva fram, sade Laine efter segern.
Då både nyckelspelare och kollektivet höjde sig flera nivåer då det gällde som mest vet man att alla framgångsingredienser finns.
Semifinalsegern kom på ett typiskt finländskt sätt – med starkt målvaktsspel och kompakt kollektiv insats.
Inför semifinalen mot Sverige hade Finland turneringens bästa anfall och inte mycket annat. Nu har också man en glödhet målvakt och ett fungerande försvar.
Juniorkronorna föll utan att Finland storspelade.
Kan unglejonen vinna JVM-guld i kväll?
Egentligen borde svaret vara nej.
Men det skulle inte vara möjligt att slå Kanada i kvartsfinal. Inte heller att knäcka den svenska maskinen i semifinalen.
Men det här laget är inte som något annat lag.
Därför är svaret enkelt: Absolut.
Reservera torget, i kväll blir det finländsk guldfest i Helsingfors.