Mannen som gillar Matti
Herrarnas spjutfinal definierar som vanligt ett finskt VM. Guld och VM är en succé, medalj och VM är godkänt, ingen medalj betyder fiasko.
Det finns några internationellt sett gångbara finländska idrottsnamn. Jari Litmanen, Kimi Räikkönen, och Mika Häkkinen är väl de allra mest kända. Men lite beroende på varifrån diskussionsparten kommer ifrån ploppar namn som Teemu Selänne, Tommi Mäkinen och inte minst Matti Nykänen fram.
Finland yes? Sade den kedjerökande mannen utanför Silk Market där jag och kollegan från Yle satt oss ner för att återhämta oss efter några timmars intensivt köpslående med ivriga försäljare som helt enkelt inte accepterade nej som ett svar. Intressant var det även om jag fortfarande är alldeles övertygad om att Paneraiklockan fröken Li försökte prångla på mig för 300 euro inte var äkta.
Mannen i fråga visade sig vara montenegrin, sedan länge bosatt i Serbien och sade sig älska Finland. Naturen, maten och kvinnorna. Och Matti Nykänen som han i egenskap av idrottsledare träffat många gånger.
– Matti och jag krökte till fem på morgonen i Kranjska Gora, på förmiddagen hoppade han längst av alla. Matti är en av de största genom tiderna.
Han jämförde Justin Gatlin med mästertjuven Arsene Lupin, beskyllde USA för det mesta onda som drabbat världen och var alldeles övertygad om att världens största idrottsman inte är Novak Djokovic utan Usain Bolt. Kinesiska maten gillade han inget vidare och ville inte lyssna på det örat då jag sa att det finns gott utmärkta restauranger i den kinesiska huvudstaden.
– Finsk mat är den bästa. Ni har vilt och fisk och fina städer. Något annat behöver man inte.
Vi hann eller rättare sagt ville inte hinna gå in på Pitkämäki och Ruuskanen, mannen i fråga var såpass intensiv att femton minuter kändes som en evighet.
Tvivlar på att han räknade in den finska spjutduon bland VM:s största idrottare men kanske att någondera kan titulera sig världsmästare vid halvfyratiden i eftermiddag. Medalj lär det bli men guldet kan sitta väldigt hårt åt.
Herrarnas spjutfinal definierar som vanligt ett finskt VM. Guld och VM är en succé, medalj och VM är godkänt, ingen medalj betyder fiasko. Lite karikerat uttryckt men inte särskilt långt ifrån sanningen.
Den finska spetsen är smal, oerhört smal. Men vi har åtminstone en spets som kämpar om VM-guld. Det har inte Sverige, inte Norge och inte Danmark. Så vi ska vara mer än nöjda över att vi har två guldkandidater i en gren. Det är nämligen inget att ta för givet.
Hur det än går i eftermiddag hoppas åtminstone undertecknad att Ruuskanen bränt sitt förråd med "roliga" svenskskämt. Dylikt snack gör verkligen inget för att förbättra bilden av Finland. En del av våra folkvalda "skojar" ju mest hela tiden. Visserligen om betydligt allvarligare saker men det gör inte Ruuskanens skämt ett dugg roligare.
Dagens namn? Amel Tuka om ni frågar mig. Tog Bosnien-Hercegovinas första VM-medalj någonsin i friidrott med brons på 800 meter. David Rudisha såg till att den afrikanska dominansen på två banvarv fortsätter, medan polacken Adam Kszczot var tvåa.