Ligan skjuter sig själv i foten – igen
De sex senaste veckorna har varit rena rama julafton för vänner av inhemsk fotboll. Regn, snöblandat regn, sol och halv storm – oavsett väder, datum eller tidpunkt har det varit dags för match. Massor av matcher. På tok för många om ni frågar mig.
Det börjar bli en tradition att prata, skriva och debattera om matchprogrammet i Bollsportsfinland. På vintern är det en haltande ligatabell i ishockey som förbryllar, på våren är det en sällan skådad matchhets som uppstår på fotbollsplanerna.
Vart har vi så himla bråttom? Det finns ingen annan fotbollsserie i världen som rusar framåt i det här inledningstempot.
I morgon spelar HJK sin tolfte match för säsongen. En dryg månad in i ligasäsongen har guldfavoriten alltså avverkat över en tredjedel av dusterna.
HJK:s matchskiss är lika intressant som märklig: Tolv ligamatcher på en dryg månad, tjugoen stycken på ungefär fem månader.
Klubi är värst i klassen. Det hänger delvis ihop med att laget ska spela Champions League-kval i sommar. Men de övriga ligaklubbarna hakar givetvis på i schemaläggarnas marschtakt.
Det här är inte sunt för vår fotboll. Många klubbar lever ur hand i mun och verksamheten går i första hand ut på att ösa vatten, lappa hål och försöka navigera skutan förbi grynnorna. Samtidigt ska lagen spela fem–sex matcher på två veckor, vilket har varit fallet i maj.
När trupperna är tunna ökar skaderisken i det vansinniga matchtempot. När matcherna radas på varandra gynnas inte publiksiffrorna. Och när allt ställs på sin spets, lider kvalitén på produkten mer än vad den redan gör på grund av klubbarnas ekonomiska trångmål.
I måndags hockeystyrde Pekka Sihvola in en sen HIFK-kvittering 1–1 mot KuPS. Kamraterna har nykomlingsstartat lovande. Just nu håller laget definitivt på att bygga upp en trygg distans ner till strecket.
Mitt i den tuffaste matchperioden, dessutom. Efter slutsignalen konstaterade Sihvola att det är onödigt att snacka för mycket om rusningsfarten den första månaden.
– Varje lag vet att det blir mycket matcher. Vi har ett halvår på oss att förbereda oss för det här. Om något lag har svårigheter att få ihop en slagkraftig startelva nu, får de skylla sig själva.
Så kan man absolut se på saken. I landet med världens längsta försäsong gnälls det då det äntligen spelas ligamatcher.
Samtidigt, 1+1 blir inte 3.
Vi har en liga som inte håller någon fantastisk klass. Därför borde vi vårda den med ömma fingrar. Det faller på sin egen orimlighet att planera matchprogrammet på det här sättet år efter år.
Att skjuta sig själv i foten, kallas det visst.