Jonas von Wendt: Frågetecknen kring Helenius alltjämt många
Att han var glad gick inte att ta miste på. Att han var lättad över att comebacken gått så bra var lika omisskännligt. Glädjen över att få stå i ringen igen var oerhörd.
Efter två års skadehelvete och kontraktsbråk med mäktiga Sauerland fick Robert Helenius göra det han gör så mycket bättre än de allra flesta, nämligen boxas.
Men glamouren från Sauerland eller Pekka Mäkis galor kändes väldigt avlägsen. Matchen gick i en ny ishall i utkanterna av Tallinn, långt från de starkaste strålkastarna och med Sovjetarkitektur som närmaste granne.
Motståndaren Andras Csomor var ett skämt och i sanningens namn var han väl ännu sämre än de flesta räknat med.Redan när han gick upp i ringen såg man rädslan och ångesten i ögonen. Det här var Ivan Drago mot Rocky Balboa, fast den här gången gick det inte som i filmen.
Motståndaren i comebacken hade dock en ingen större betydelse. Här gällde det att komma i gång igen, vinna och visa att "The Nordic Nightmare" är tillbaka. Helenius har tränat på Åland där han numera bor och såg väl ut att vara i ungefär samma fysiska skick man är van att se honom. Enligt honom själv är slagkraften bättre än någonsin.
Samtidigt hävdar elaka tungor att Helenius kanske i alltför hög grad ägnat sig åt att just öka slagkraften ytterligare. På bekostnad av bland annat ren aerobisk träning.
Någon ork behövde han inte mot Csomor, mot bättre motståndare lär vi bli varse om det ligger något i ryktena från Åland.
Helenius är sin egen herre nu då förhållandet med Sauerland åtminstone enligt honom själv är ett avslutat kapitel. Sauerland har en annan uppfattning och det tyska stallets jurister kommer garanterat att jobba vidare med att bevisa att Helenius alltjämt står under bindande kontrakt med stallet. Sauerland är en maktfaktor inom boxningsvärlden och stallet är inte känt för sin blödighet.
Sannolikt är att det hela kommer att avslutas i en tysk rättsinstans i något skede. Hur det kommer att sluta vet ingen men också om rätten tar Helenius parti sträcker sig Sauerlands tentakler så långt att stallet kan sätta käppar i hjulen för finländaren. Det finns många promotorer och stall som samarbetar med Sauerland. Hur resonerar de?
Helenius behöver åtminstone inte tillsvidare rådslå med Sauerland eller någon annan, gällande nästa motståndare. Han är sin egen manager och särskilt länge tar det inte innan han kliver upp i ringen igen. Pekka Mäkis stall ordnar en gala i Helsingfors om en månad och där skulle Helenius vara ett grymt dragplåster vid sidan om Tatli och Wahlström.
Det ligger något mytiskt över tungviktsboxningen, det märkte man på antalet finländare i Tondiraba Jäähall. Helenius engagerar, fascinerar och trollbinder. Stora, starka och farliga män har den effekten. Dessutom är Helenius, som utanför ringen är en riktig nallebjörn, rätt lätt att tycka om. Han är genuin.
Intressanta veckor väntar för Helenius. Hur går Sauerland vidare? När boxas finländaren nästa gång? Vem blir motståndare? Och kanske framför allt hur bra motståndare kan han få? Var får han boxas? Frågorna är många, svaren rätt få.
På frågan om hur bra Robert Helenius anno 2015 fick vi inget svar i Tallinn. Att han slår hårt är ingen nyhet. Men det krävs som bekant betydligt mera än så för att han ska nå drömmen. Och det är en VM-titel.
En dröm som egentligen känts alltmer avlägsen sedan den skandalomsusade segern mot Derek Chisora 3 december. 62 sekunder mot Csomor tog inte den drömmen en minsta vänsterjabb närmare. Inte en en högerkrok längre bort heller för den delen.