Maria Turtschaninoff: Den osynliga barnboken
Hur ska barnlitteraturen hitta sina läsare, undrar Maria Turtschaninoff.
Vi finlandssvenskar är en språkminoritet. Vårt språk är, i stor utsträckning, vår identitet. Därför är det särskilt oroande att undersökningar som Pisa visar att läsförståelsen går ner just på finlandssvenskt håll, framför allt hos pojkar. Och vi vet alla att läsförståelse handlar om så mycket mer än att bara läsa skönlitteratur. Det handlar om framtida studieresultat, det handlar om att kunna ta del av den demokratiska processen.
Vad är det då barnen skall läsa? Så här strax efter svenska dagen kanske vi kan vara överens om att det för att stärka den finlandssvenska språkliga identiteten hos våra unga behövs finlandssvensk litteratur. Det fina är att den finns.
Vi har en utgivning som håller oerhört hög kvalitet. De finlandssvenska bilderböckerna till exempel väcker uppmärksamhet världen över för sitt mod, sin konstnärlighet och sitt nyskapande.
Men hur skall dessa fina böcker hitta sina läsare?
Vi har just haft den stora årliga bokmässan i Helsingfors. Där var barn- och ungdomsboksförfattarna främst hänvisade till torsdag och fredag. För det är då skolklasserna besöker mässan. Det är i och för sig trevligt att få möta sina läsare, men kommer en elvaåring ihåg vad den där boken hen hörde om hette? Har hen med sig pengar för att köpa den? Knappast.
Den stora finlandssvenska litteraturbilagan, Bokextra, utkommer dagarna före bokmässan. Förra året fanns en enda bok för unga läsare omnämnd – och det var Nalle Puh, en nittio år gammal brittisk klassiker. I årets Bokextra var det lite bättre – men bara för att året innan var så uselt. En svensk och en dansk barnbok fick varsitt boktips. Finlandssvenska barnböcker så mycket som omnämnda? Noll.
Säg mig – varför skulle våra barn och unga uppskatta och intressera sig för vår inhemska utgivning, då inte vi vuxna gör det?
Jag har noterat detta problem också på de skrivkurser jag ibland håller. Det blir allt vanligare att de unga deltagarna frågar om de får skriva på engelska. För det är det språk de blivit vana att läsa på. Man ser inget värde i att uttrycka sig på sitt modersmål. Man ser inte att man kan bidra till vår inhemska litteratur – antagligen för att man inte ens är medveten om att den finns.
Betänk att utan unga läsare får vi heller inga vuxna läsare.
Gör en kulturgärning denna jul – ge varje barn i din närhet åtminstone en finlandssvensk barnbok i julklapp. Spana speciellt efter de barn du tror kanske inte har föräldrar som drar med dem till biblioteket en gång i veckan. Det finns en oroväckande trend av att läsning blivit en klassfråga. I vissa hem dräller det av böcker, medan en förskola i Österbotten nyligen berättade att de fått ett förskolebarn som inte gått på dagis och som aldrig hållit en bok i sin hand. Ser du sådana barn i din närhet – köp en bok. En finlandssvensk.