Maria Turtschaninoff: Pratchett förändrade mig
Det är beklämmande att vi fortfarande är kvar i denna sorgliga distinktion att svår = bra, värdig. Gagnar detta verkligen litteraturen?
Konstkritikern Jonathan Jones har rört upp känslor då han i en artikel i The Guardian nyligen skrev att livet är för kort för att läsa Terry Pratchetts böcker. Terry Pratchett var en brittisk fantasyförfattare som dog i våras. Sedan förklarade Jones att Pratchetts böcker är dåliga, ”pulp”, inte riktig litteratur (”actual literature”).
Förutom att det verkligen är lågt att attackera en författare som just dött, så ... Nej, vänta, det var ju det som Jones tyckte var en del av problemet! Att Pratchetts död väckt så mycket uppståndelse, medan till exempel Gabriel García Márquez och Günther Grass, som också dog ungefär samtidigt, inte alls uppmärksammats lika mycket. För de skrev, enligt Jones, just sådan riktig litteratur, som kan ”förändra ditt liv, dina föreställningar, dina insikter”. Alla läser skräp, fortsätter Jones, men varför låtsas vi nu att det är detsamma som litteratur?
Jones har naturligtvis inte, skriver han stolt, själv någonsin läst något av Pratchett. Men det är väl klart att det han skriver är skräp. För det är ju genrelitteratur och det ligger ett outtalat likhetstecken mellan de två.
Jag undrar hur The Guardian anställer kritiker? För man behöver tydligen inte ha läst eller sett det man kritiserar. Mycket behändigt. Kanske Jones också recenserar konstutställningar han inte sett? Om han brytt sig om att verkligen läsa något av Pratchett skulle han ha hittat en knivskarp satiriker. Men som Pratchett själv sade: ”Berättelser med fantasi brukar uppröra dem som saknar sådan.”
Jones missar en oerhört viktig grej (nå på riktigt så många att det inte går att ta upp dem alla här). Nämligen att Pratchetts böcker verkligen förändrat liv. Det är ju därför hans död berört så många! Pratchetts sista roman släpptes nyss, postumt, och folk köade vid midnatt för att få tag på boken, ivriga, berörda, förväntansfulla. Jag tar inte upp detta för att hävda att Pratchetts böcker är bättre litteratur än till exempel Grass, jag vill över huvud taget inte ställa litteratur mot litteratur. Jag vill bara belysa att de i sanning förändrat människors liv.
Mest gör det mig beklämd att vi fortfarande är kvar i denna sorgliga distinktion att svår = bra, värdig. Gagnar detta verkligen litteraturen? Kan vi inte lyfta fram det vi tycker är bra, det vi älskar, utan att trycka ner något annat? Livet är för kort för att läsa skräp, säger Jones, och menar att vi skall läsa Mansfield Park av Jane Austen i stället. Men grejen är att man faktiskt kan läsa både och. Jag har läst både Mansfield Park och några av Pratchetts Discworld-böcker och fått ut mycket av båda. Men bara Discworld-böckerna har verkligen förändrat mig och hur jag ser på döden.
Nä vet du, mr Jones, livet är för kort för att läsa något bara för att någon annan tycker att det är fint.