Jon Lindström: Halshugga ondskan
Sverige står kanske för den sista civila avrättningen, men rekordet för flest exekutioner och för ett sent avskaffat dödsstraff innehas av Finland.
För över 100 år sen skedde den sista avrättningen i fängelset på Långholmen i Stockholm där jag varje dag rastar min hund. När jag häromdagen börjar prata med en annan hundägare visar det sig att han är skådespelare och spelar Sveriges siste skarprättare i en monolog på samma fängelse. Han berättar att denne Anders Gustaf Dalman som halshögg sex personer inte skämdes för sitt yrke. ”Skarprättare” stod det på lägenhetsdörren på Kungsholmen där han bodde med hustru och barn. Monologen bygger på en bok som Dalmans son skrev om sin far.
Jag frågar om pjäsen är ett försvar för dödsstraff. Skådespelaren säger att Dalman inte ansåg att han högg huvudet av människor, det var ondskan som han avlägsnade med sin bila. Och visst händer det att publiken skulle vilja återinföra dödsstraffet, åtminstone för riktigt grova brott som pedofili och mord. Men även om Dalman kan framstå som obegriplig och frånstötande så vill han som skådespelare visa fram en sammansatt människa, någon som du och jag. Bödeln hinns ju till slut upp av sina halshuggna, och minnet av dem blandas med skuldkänslor för dotterns självmord till fasansfulla fantasier. Han, i likhet med de människor han avrättat, måste möta den yttersta domen.
Jag berättar att jag är på väg till sommarhuset på Finlands sydspets inte långt från ett gammalt fångläger. Och att en av mina återkommande mardrömmar innehåller bestialiska avrättningar av fångar i de sammanstörtade rucklen. Kanske bygger marorna på prat under min barndom om bödlarna mitt bland oss eller på skrönorna om gengångare efter de tusentals röda som i ett tidigare krig expedierades i grannstaden. Att krig alstrar hämndlystnad visar det faktum att det tog till 1984 innan dödsstraffet ströks i den finska grundlagen. Sverige står kanske för den sista civila avrättningen, men rekordet för flest exekutioner och för ett sent avskaffat dödsstraff innehas av Finland.
Min nye hundrastvän anser att ondskan bor inom oss alla och att Dalman resonerade som alla bödlar genom historien, att han handlade på order – skulle inte han utöva sitt yrke skulle någon annan göra det. Så småningom tar ändå skuggorna över hos familjefadern och djurvännen Dalman, hans bräckliga försvar forceras. Vi konstaterar att halshuggning, stening och hängning än i dag används i många utomeuropeiska länder, och att elektriska stolen eller giftinjektioner i ett flertal av USA:s delstater är tillåtna avlivningsmetoder. Vid suckarnas bro enas vi om att upphovet till åtskillig ondska finns i religionerna. I Gamla testamentet står till exempel: ”Den som utgjuter människoblod, hans blod skall av människor bli utgjutet, ty Gud har gjort människan till sin avbild”. Dödsstraffet är ett tecken på omåttlig och enögd dumskallighet, religiös eller inte.