Zinaida Lindén: Vi ska tvinga ungdomen till lycka
När två statsmän, Tjetjeniens president och Rysslands barnombudsman, välsignar ett ”traditionellt” äktenskap mellan en 17-åring och en medelålders man uppstår en allians mellan två förtryckande traditioner.
”I Tjetjenien diskuterar man inte den traditionella uppfostrans metoder. Den bara finns där. Vi borde följa deras exempel. Vi måste kräva att staten skyddar familjevärderingarna.”
Så säger Nadezjda Chramova, medlem i Rådet för skydd av familjen vid Rysslands barnombudsmans ämbete. Med tanke på det aktuella fallet då en knappt 17-årig tjetjensk skolflicka ”frivilligt” gift sig med en 50-årig lokal polischef låter det kännetecknande.
Den 26 maj diskuterade Rysslands Samhällskammare, en rådgörande församling av samhällsorganisationer vid presidentämbetet, familjefrågor. Den ”familjereform” de föreslog går ut på att lobba för tidiga äktenskap och abortförbud. Även sexualupplysning borde slopas, anser de.
”Ungdomens främsta roll är att säkerställa reproduktionen inom samhället. Vad hindrar dagens unga att bilda familj? Först och främst, vår nuvarande informationssfär som förhärligar hedonismen och individualismen i stället för familjevärderingarna”, påpekade Jevgenij Ivanov, chefen för en organisation som kallar sig för Tankens laboratorium. Maksim Zlobin från samma laboratorium sekunderade: ”Alla vet att den mest sammansvetsade familjen uppstår i skolan. 18 år är en bra ålder för att börja familjelivet.”
Själv hör jag till den sovjetiska generation som vet alltför väl att tidiga äktenskap oftast resulterade i tidiga skilsmässor. När man är 18 år har man inte tillräckligt med erfarenhet för att göra rätt val, man saknar tålamod för att uppfostra barn.
Den artificiella bristen på preventivmedel resulterade i att det föddes en massa oönskade och oälskade barn. Sjukhusaborter var brutala. Det var även olagliga aborter. I många familjer fanns inget utrymme för kärlek och självförverkligande. Att vara lycklig var rentav suspekt. Inte sällan ansåg familjemänniskor att de bara slet och drog ”det tunga lasset”- för sina barn, sina äkta makar, sina åldrande föräldrar.
”Jag har offrat mig för dig i hela mitt liv!” Så ljöd tidens mantra.
Bland det som sagts vid Samhällskammarens möte fanns bara en tanke som jag delar. ”En ström av smuts” störtade in i det postsovjetiska vakuumet på 90-talet. Varannan metrovagn i S:t Petersburg pryddes av planscher med nakna skinkor: reklam för ”nattklubbar” som inte hade med någon frigörelse att göra utan bara förseglade kvinnoförtrycket.
Nu har denna ”frihet” avlösts av allsköns skenheliga förbud. När två statsmän, Tjetjeniens president och Rysslands barnombudsman välsignar ett ”traditionellt” äktenskap mellan en 17-åring och en medelålders man uppstår här en allians mellan två förtryckande traditioner.
De mest radikala bolsjevikerna ville nationalisera kvinnan. Nu vill klerikalisterna och chauvinisterna göra samma sak. Än så länge är det bara idéer, men finns det några garantier för att de inte förverkligas? På 1930-talet togs idealbilden av den kvinnliga revolutionären ur bruk.
Man förbjöd aborter och började torgföra ”familjevärderingarna”.
Och de skenheliga som gör gayfolket till syndabockar för mina tankar till det forna japanska mönstret: en mans plikt var att gifta sig. Vid sidan om kunde han leva som han ville.