Krister Uggeldahl: Firmafest med mersmak

Här fanns ju inget i klass med Marlon ”Gudfadern” Brandos protest mot behandlingen av ursprungsbefolkningen i Nordamerika, nej, men där Boyhood-mamman Rosanna Arquette med en 46-årig aktris rätt talade sig varm för jämlikhet mellan könen uppmärksammade låtskrivarna John Legend och Common (medborgarrättsdramat Selma) sina svarta bröder och systrar.

Minst lika gripande var manusförfattaren Graham Moores (The Imitation Game) festtal där han erinrade sig sitt 16-åriga jag som kände sig ”konstig och annorlunda” och funderade på att ta sitt eget liv. Mexikanska regissören Alejandro Gonzalez Inárritu för sin del kom ihåg sina landsmän och sträckte ut en hand till den amerikanska smältdegeln.

Det har han all orsak att göra. Birdman var årets stora vinnare, och varför inte. Det är en utomordentligt djärv, stilistiskt egenartad odyssé som det omgivande kommersiella klimatet till trots smakar mera ”film” (i ordets europeiska bemärkelse) än ”movie”. Roligt är också att priset för bästa film går till en komedi om än rejält svärtad sådan.

Trist är däremot att Birdmans segertåg skedde på bekostnad av Richard Linklaters Boyhood, den mest bitterljuva av uppväxtskildringar. Men som Inárritu själv konstaterade är det tiden som utvisar vilka filmer som lever vidare och på den punkten är jag övertygad om att Boyhood drar det längre strået.

På tal om Birdman hade det inte varit helt fel att premiera comeback kid Michael Keaton, utlämnande som bara den. Eddie Redmayne (The Theory of Everything) är ruskigt bra i rollen som fysikerstorheten Stephen Hawking men filmen i sig är tämligen konventionellt plus att rollen i sig smakar Oscarskostym på långt håll.

Beträffande film och politik var polska Ida inget dåligt val, låt sen vara att ryska Leviathan hade varit ännu mera aktuell. I Pawel Pawlokowskis Oscarsvinnare möter vi ett Östeuropa som aldrig på fullt allvar tagit itu med andra världskrigets fasor, vilket i förlängningen gör det lättare att gräva ner sig i gamla skyttegravar.

Det att ett svartvitt 60-talsdrama om en världsfrånvänd nunnekandidat utgår som segrare (i kategorin bästa icke-engelskspråkiga film) säger dessutom mycket om den potential som Oscarsinstitutionen trots allt äger.

Till samma sällskap hör Damien Chazelles Whiplash, en puttefnaskproduktion som lade beslag på inte mindre än tre statyetter. Båda filmerna är aktuella på de finländska biograferna, som också de hör nattens vinnare.