Impuls: Att dö för en teckning
Nej, Frankrike går inte ned på knä! skriver Gunn Gestrin, HBL:s medarbetare i Paris.
Mitt i tragiken kring anfallet mot veckotidskriften Charlie Hebdo, där tolv personer, fyra av Frankrikes främsta tecknare och karikatyrister, dödades, ställer man sig frågan: Hur är det möjligt att succé- och skandalförfattaren Michel Houellebecq just i dagarna ger ut en ny bok, Soumission, Underkastelse, om hur Frankrike och bokens huvudperson, en professor, "ger upp" och blir muslimska?
Med en blandning av allvar, provokation och humor skriver Houellebecq om socialdemokratins dödsryckningar och samtidens intetsägande ytlighet. Då boken utspelar sig, 2022 i ett döende Europa, väljer fransmännen "Det muslimska brödraskapets" kandidat Mohammed Ben Abbas till president. Vänster och höger har enats om att ge makten åt en klok muslim för att stoppa Marine Le Pen. Houellebecqs och professorns hånfulla kommentar lyder: De muslimska kvinnorna är hängivna och underkastade... och för att ge njutning så räcker det ju...
Charlie Hebdos paradsida visade nyligen en karikatyr av Houellebecq som säger: "År 2015 tappar jag mina tänder, år 2022 iakttar jag Ramadan."
Fransmännen är eniga om att det krävs hårdare tag för att stoppa den våldsamma islamismen, bland annat sträng kontroll av värvningarna på Internet. Det går inte att blunda för att ett tusental fransmän krigar i Irak. Under de senaste månaderna har fem allvarliga attentatsförsök stoppats. Charlie Hebdo blev en måltavla redan 2006 när tidningen publicerade Jyllandspostens karikatyrer och kallade sig själv Charia Hebdo. Några år senare brändes redaktionen ned.
Fransmännen samlades spontant på onsdagskvällen i hundratusental, gråtande, rasande, ropande "Je suis Charlie" och "Nous sommes tous Charlie i Paris, Marseille, Lyon, Bordeaux, Toulouse, Vannes – ja, överallt. Frankrike har träffats mitt i hjärtat, i sina viktigaste ideal, i löftet om frihet och demokrati. Men Frankrike ger sig inte. Detta är ett krig mot Frankrike, inte ett vanligt bombdåd.
Man säger att det här är Frankrikes 11 september. USA:s utrikesminister John Kerry sade på utmärkt franska att alla amerikaner står solidariska med Frankrike. Ingen vet bättre än Frankrike vet friheten har ett pris.
Torsdagen den 8 januari är en nationell sorgedag. Säkerhetskontrollerna har höjts till högsta nivå och hundratals extra gendarmer kommenderats ut. Järnvägsstationer, flygplatser, kyrkor, moskéer, synagogor och andra offentliga byggnader är satta under polisbevakning. Skolutflykter är annullerade. Flaggan vajar på halvstång i tre dagar på Elyséepalatset hos presidenten, hos premiärministern, på parlamentsbyggnaden Palais Bourbon. Alla politiska ledare, från ytterhöger till yttervänster manar till enighet och samling.
Nej, Frankrike går inte ned på knä! Terroristerna trodde sig bestraffa Frankrike för dess kamp mot islamister i Irak och i Mali. De ville göra fransmännen galna av skräck. Men resultatet kan bli total enighet, politisk och social. En fransk imam kallar de dödade karikatyristerna för martyrer för frihet.