På konstlinjen: Dardel och Ulla
På den nyss avslutade utställningen av Nils Dardels verk på Moderna museet i Stockholm fanns ett frodigt målat damporträtt, signerat 1914, vid en tidpunkt då den unge Dardel ivrigt letade i modernismens snårskog efter ett för honom själv lämpligt bildspråk.
Porträttet är utfört i ett expressionistiskt prickmanér, som också förekommer i en rad andra målningar från samma tid.
Det skiljer sig påfallande från ett annat porträtt av samma modell, utfört samma vår i den lilla staden Senlis, en timmes tågresa från Paris.
Tyvärr fanns inte det porträttet med på utställningen. Där är modellen framställd i ett mycket mera förföriskt ljus, med de blå ögonen djupt skuggade av en bredbrättad herrhatt.
De båda porträtten föreställer Ulla Bjerne, vid denna tid en omsvärmad lycksökerska från Norrland, med ambitionen att genom konstnärskontakter och egna livserfarenheter utvecklas till en berömd författare.
Om det andra porträttet finns rik dokumentation. När och hur det förra (som fanns med på utställningen) är målat, är däremot oklart.
I Paris blev Ulla Bjerne bekant med journalisten Gustaf Hellström, sedermera ledamot av Svenska Akademien, vid denna tidpunkt en författare med ett par novellsamlingar i bagaget. Han lockade Ulla med sig till Senlis, dit Hellströms vän Dardel också hade sökt sig.
”Hellström är här och så en liten flicka från Norrland som är som en grabb, som spottar och dricker absint utan socker och vatten, som går klädd i karlhatt och käpp och har lärt Hellström svära”, skriver Dardel till en vän i Sverige.
Dardel blir förtjust och snart är triangeldramat i gång. Dardel målar och Hellström skriver sina korrespondenser till Dagens Nyheter, och världen går mot ett världskrig.
Enligt vad Ulla långt senare, under lugna författarår i Lovisa, skrev i sina öppenhjärtiga memoarer, var hennes relation till Dardel seriösare än hennes andra både tidigare och senare förhållanden till de många nordiska konstnärer som fångades av hennes charm.
Men när hon märkte att Dardels känslor för manliga moatjéer kunde vara minst lika starka som för kvinnliga, lät hon deras flyktväg vid krigets utbrott gå i skilda riktningar.
Att hon sedan till slut landade hos läkaren Léon Biaudet i Lovisa för resten av sitt liv kan te sig ganska överraskande, men hon fick skriva sina noveller och romaner i den villa som hon och hennes make sedermera testamenterade som gästbostad till Finlands svenska författareförening.
I nordisk konsthistoria är denna flicka från Norrland i varje fall värd en plats som en ganska charmfull legend, och i Dardels biografi som den musa som inspirerade honom den för hans konst ganska avgörande våren i Senlis.
Det var rätt många Norrlandsflickan hann snudda vid under sina vandringsår, en del resulterande i nog så träffande porträtt, flera av dem rent av mera stiltypiska än den tydligt känsloberörde Dardels. Gösta Adrian Nilsson, Evert Taube, Isaac Grünewald och inte minst Einar Jolin gjorde alla sitt till för att fånga denna Ulla för evigheten.
Och från den synpunkten är hennes memoarbok med den träffande titeln Förlorad oskuld ett nog så belysande dokument. Man byter bara ut namnen Rufus Lander mot Gustaf Hellström och Cyril von Barnow mot Nils von Dardel.
Dardelutställningen visas hösten 2015 på Åbo Konstmuseum.
Skribenten är konstkritiker.