Mediepulsen: Finska kvinnan anno 2014
I kapplöpningen om de kvinnliga tv-tittarna har varje kanal numera sin egen tolkning. Rasmus Kyllönen skriver om inhemska tv-serier om och för kvinnor.
Repriser på tv är ingen fy skam. Särskilt inte då det gäller repriser av något så ovanligt som kvalificerad finsk komedi. Om man inte bryr sig om att Kumman kaa på sina ställen andas en (charmig) tidsanda från 2000-talets början, sitter repriserna som just nu går på tv bra i landskapet. Bubblan som huvudpersonerna Anne och Ellu lever i har inte spruckit. Kvinnorna är ännu tio år senare misfits bland de andra kvinnliga rollfigurerna.
Johanna Vuoksenmaa, som regisserade en av säsongerna av Kumman kaa, är samtidigt ett av namnen bakom dundersuccén Klikkaa mua, som i torsdags drog i gång sin andra säsong. Med huvudpersonen Ella, mamman som är mjukt medelålders, är seriens kvinnobild ändå en helt annan än den av singlarna Anne och Ellu som dricker, tja, lite för mycket för sitt eget bästa.
Medan den kvinnliga duon i Kumman kaa var en uppstickare ännu på 2000-talet, har en liten trend seglat upp i de inhemska tv-tablåerna på senare tid. Nu gör man tv-serier om och för kvinnor. Och i den kapplöpningen har varje kanal sin egen tolkning. I år har redan två nya serier haft premiär, Yles Siskonpeti och Nelonens Mustat lesket. Nästa vecka börjar hårdhajpade Nymfit på MTV3.
Medan public service-tolkningen är tacksamt folklig – fyra kvinnor gör i huvudsak sketcher om att vara flickvänner, fruar, mammor – är de kommersiella kanalernas kvinnor mera femme fatale. I Mustat lesket tar kvinnorna livet av sina män. Nymferna är också dödliga för män. Utan män överlever de inte, lyder sloganen. Och Ella i Klikkaa mua – hon är frånskild och dejtar nu män på nätet. Utan fatala avsikter, dock.
Serierna kretsar kring män. Beställningen i dag är ändå bredare än det som serierna levererar. Moderna serier ska klara av Bechdeltestet, det vill säga inte bara ha kvinnor i huvudroller, utan också ha kvinnor som kan tala om annat än män. Något som Sex and the City knappt klarade av. Amerikanska Girls, en modernare version av singellivet i New York, klarar kriterierna. Mentala problem, karriär och vänskap är lika viktiga teman som männen.
I jämförelsen med Girls står sig Kumman kaa bäst. För även om serien till omkring 92 procent handlar om Annes och Ellus samlade relationella misslyckanden, är det centrala ändå vänskapen. Vännerna vänder aldrig varandra ryggen. Och i den konstellationen har inte ens den tristaste erfarenheten med en man laga kraft. Männen har alltid birollen.