Nytt år, samma diskussion
Det är så mycket hbtq-diskussion och regnbågskultur att alla bögtrötta kommer att ha sura uppstötningar redan vid halva året, och då har Mamma Mia inte ens hunnit ha premiär ännu.
För alla som tröttnat på skriverier och diskussioner om homosexuellas rättigheter ser 2014 ut att bli ett rekordjobbigt år. Vad riksdagen än beslutar om förslaget till jämlik äktenskapslag under våren så kommer det helt säkert att ge rubriksättarna arbete.
Frågan aktualiseras förmodligen också under OS i Sotji, där vi sannolikt har att vänta oss fler protester mot Putins antipropagandalag i stil med de målade naglarna och den flaggviftande ministern vi såg ifjol. Hundraåriga Tove Jansson firas hela året och i något skede kommer queerinslagen i Mumindalen säkert att lyftas fram. I Jakobstad ordnas pridefestival för första gången. I Helsingfors ordnas Finlands första gaygala.
Det är så mycket hbtq-diskussion och regnbågskultur att alla bögtrötta kommer att ha sura uppstötningar redan vid halva året, och då har Mamma Mia inte ens hunnit ha premiär ännu.
Den första skandalen kom och gick redan, bara några dagar efter nyår. Några nordiska missionsorganisationer stoppade sitt Israel-samarbete med Finska Missionssällskapet, eftersom FMS i fjol skickade ut ett registrerat manligt par att missionera i Kambodja. Man hänvisade till ”åsiktsskillnader gällande bibliska och etiska värderingar” men säger förstås ingenting om på vilket sätt någons sexualitet kan påverka en hel organisations förmåga att utföra ett behjärtansvärt arbete. De som ifjol protesterade mot FMS beslut att sända iväg det manliga paret ropar nu vadvardetvisa och skriver nya arga insändare, men nyheten passerade sist och slutligen rätt obemärkt. Jag misstänker att folk inte längre orkar läsa om eller kommentera dylika händelser.
Folk vet att homosexuella särbehandlas, betraktas som sämre människor och behandlas illa. Men vi börjar bli trötta på att försöka göra något åt det. Jag är själv så innerligt trött, och hade det inte varit personligt viktigt för mig hade jag nog redan somnat av maktlöshet. Många länder har fortfarande en lång väg att gå, av kulturella och politiska skäl som jag sällan förstår väldigt mycket av, men i Finland är det bara märkligt att debatten nu snart igen tas från början, argumenten vi alla har hört, motargumeten vi alla kan, att självklarheterna nu för n:te gången ska omformuleras för att låta fräscha och slagkraftiga. Jämlikhet, logik och folkopinion borde väga tyngre än några kristdemokraters rädsla för Gud och en katolsk partiledares personliga åsikt. Att klubba igenom det där lagförslaget borde vara över på en förmiddag.
Må den förmiddagen komma snart. Må 2014 bli det sista året då det potentiellt skadliga och hotfulla i min vilja att ingå äktenskap med den man jag älskar diskuteras på riksdagsnivå.