Kaj Korkea-Aho: Godis och tobak
Jag rökte min första cigarett som sjuttonåring, efter ett nattskift på grillen som var min dåvarande arbetsplats. Jag var så utmattad att det gått över i trots och tände tobaken i en sorts protest, tänkte på det som en hämnd på universum som fått mig att marineras i stekos i ytterligare tretton timmar.
Låt mig säga det genast: min första cigarett var alldeles fantastisk. Jag var förberedd på hosta och kväljningar och blev förundrad över den uppfriskande och behagliga smaken. Röken öppnade mina igenosade luftvägar och gav mig en skönt lätt och smålullig upplevelse. Känslan i halsen efteråt var som efter en halspastill.
Det här blev starten på min kärlekshistoria med mentolcigaretter. Jag rökte dagligen under lejonparten av min studietid, med kortare och längre uppehåll, som mest ett paket om dagen. Fördelen med mentolcigaretter var förutom den uppfriskande känslan att jag sällan behövde bjuda, eftersom de flesta av mina vänner rökte vanliga cigaretter och tyckte att mentolen förstörde smaken. ”Man ska inte blanda godis och tobak” var ett uttryck jag ofta hörde, men när jag själv försökte mig på vanliga cigaretter tyckte jag de smakade torrt och vidrigt.
Jag älskade att röka. Det berikade livet, förhöjde känslan i tusentals ögonblick, i vardagen, på fester och i största allmänhet. Cigarettpauserna var något att bygga upp livsrytmen kring, en belöning och en tröst, en tankeöppnare och en avstressare. När jag slutade röka var den psykologiska smärtan nästan övermäktig. Det kändes som om en stor del av livets mening tagits ifrån mig, som om jag aldrig skulle kunna bli riktigt glad igen om jag inte fick gå ut och toppa glädjen med ett bloss.
Allt det var givetvis en villfarelse, men under abstinensen omöjlig att genomskåda. Nikotinet talade och varför skulle man inte tro på det när hela ens kropp håller med? Sen jag slutade röka mår jag förstås bättre, orkar mera, känner smaker och dofter på ett annat sätt och är en allmänt mera harmonisk människa. Jag sparar pengar och hoppas leva längre. Det bästa är ändå att känna sig fri, att kunna bygga upp sin livsrytm kring sig själv, kring vad som än faller en i tanken.
Under min präktiga tonårstid föraktade jag rökning nästan lika mycket som alkohol. Om det inte varit för att min första cigarett var en odelat positiv mentolupplevelse hade jag sannolikt aldrig börjat röka. Sen dess har rökarklimatet ändrats drastiskt. Rökförbudet på krogar var fullständigt riktigt. De allt mer högljudda varningarna, i medierna och på själva cigarettpaketen, kan förefalla tjatiga men hade effekt åtminstone på mig. Att mentolcigaretter förbjuds är ännu ett gott steg, även om det är obegripligt att det ska ta åtta år innan förbudet träder i kraft. Allt som gör det mer lockande att börja röka bör ses över och stoppas. Man ska inte blanda godis och tobak.