Antonia Wulff: Åtta sekunder
"Politiskt är det förbannat svårt att vara glad just nu".
Trots mina goda intentioner blev hösten hektisk och redan i november hade jag hunnit bli extremt mottaglig för självhjälpsaktiga artiklar om inre frid, och balans mellan jobb och fritid. Det vimlade av artiklar i sociala medier och all världens hipstriga livsstilsmagasin, så där satt jag sedan på jobbet och läste på om prioritering och planering och om att växla ner.
Utöver att man i längden tenderar att bli sur och bitter och inåtvänd av den kategorins artiklar höll jag till slut på att gå alldeles sönder eftersom det centrala budskapet alltid var att man skall utgå endast och bara från sig själv och de egna behoven, och sedan skala bort allt annat och bara fokusera på den egna lyckan. Man uppmanas välja endast sådana relationer och aktiviteter som gör en glad. Man ska undvika energitjuvar och bara umgås med dem som faktiskt ger en något och får en att känna sig bra. Allt sådant som känns jobbigt, tungt eller bara tråkigt skall man artigt tacka nej till. Gränsen mellan hälsosam balans och en galopperande egoism är alltså hårfin.
Det är en sak att prioritera, planera och växla ner på jobbet och en helt annan att tillämpa samma logik på människor. Det är klart att relationer kan vara destruktiva och ojämlika. Men de flesta av oss befinner väl oss snarast i det där sammanjämkandet och förhandlandet mellan eget och andras mående, egna och andras intressen och det är väl just det som en relation mellan människor måste vara. Relationer kan inte bara återupptas då man själv har tid eller behov för dem eller då den andra parten är tillräckligt glad.
Men alla dessa avskyvärda artiklar säger något om vår tid och vårt samhälle. Min värld krymper om jag aldrig orkar sätta mig in i allt det där som andra upplever och funderar över, diskussionerna blir förutsägbara och fattiga, och mina tankebanor både mindre och tråkigare. Men vad värre, jag förlorar också den djupare förbindelsen med människorna omkring mig, och förmågan att leva mig in i någon annans situation. Om alla bara utgår från det egna måendet och behoven blir beröringspunkterna mellan människor få och bräckliga. Det är en dålig utgångspunkt för ett socialt liv – och för ett samhälle.
Nya forskningsrön visar att vår genomsnittliga koncentrationsförmåga på nätet är kortare än de åtta sekunder som det tar för människor att utveckla empati. Enligt en ny amerikansk undersökning har ungdomars förmåga till empati minskat med 40 procent under de senaste 20 åren. Deltagarna i studien hade alltså läst berättelser och sedan fått svara på frågor om hur människorna i berättelsen tänkte och kände. Den största förändringen har skett under de senaste tio åren.
År 2015 har på många sett varit renons på empati. Också därför är det provocerande att uppmanas prioritera glada relationer; politiskt är det förbannat svårt att vara glad just nu. Jag tror att det bästa motståndet är att ta bättre hand om varandra. Prata med varandra. Ge varandra utrymme. Ta dig tid att förstå vad människorna omkring dig tänker, tycker och funderar över. Det är ett sådant samhälle jag vill leva i 2016.
Antonia Wulff
jobbar med internationell utbildningspolitik i Bryssel.