Mikael Jern: Jordbruket viktig del av klimatlösningen
De konkreta resultaten av klimatmötet i Paris kommer att synas först under senare delen av detta århundrade. Det innebär att nuvarande vuxengenerationer kommer att vara åldringar då klimatförändringen planar ut. Hur denna bit skall hanteras känslomässigt och politiskt under kommande årtionden återstår att se. För jordbrukarna är problemet bekant då det gäller Östersjöns övergödning. Jordbrukarkåren och forskare har tålmodigt påpekat att det tar många år innan minskade gödselgivor och andra åtgärder märks i vattendragen. Ändå är det anklagande fingret där genast då blågröna algerna flyter in mot badstranden – varför gör bönderna inget? Samma frågeställning kommer vi nu globalt att älta i årtionden. Klimatet ändrar, varför gör de skyldiga ingenting?
Efter klimatmötet har massmedierna i väst försökt konkretisera vad en enskild individ kan göra för klimatet. Om man grovdrar är de föreslagna lösningarna två: flyg inte på södernsemester och ät mindre kött. I verkligheten är sambanden mellan orsak och verkan betydligt mer komplicerade.
Speciellt nötköttet är i fokus på grund av idisslarnas metanutsläpp. Ingen nyansering görs i var och hur nötköttet produceras. Det är som att likställa en amerikansk stor flakbil med V8-motor och en japansk hybridbil. Alla förstår att bilarnas utsläpp är olika. På samma sätt är det med köttproduktionen. Bara en mindre del av nötkreaturen i Finland föds upp enbart för köttets skull. Största delen hänger samman med mjölkproduktionen. Och utan mjölk blir det ingen yoghurt, ost eller kvarg. Korna i Finland föds till största delen upp på gräs i form av ensilage, vilket är bra för växtföljden och markstrukturen på våra åkrar. En dålig markstruktur gör nämligen att marken ger i från sig mer metan och lustgas, som också är en kraftig växthusgas. Hos oss huggs inte heller regnskogar ner för att producera foder åt djuren.
För Finlands del är det också relevant att titta tillbaka i historien. Här fanns det i början av 1900-talet omkring en miljon mjölkkor. År 2014 fanns det 285 000 mjölkkor i landet, antalet har alltså minskat med drygt 70 procent. Korna är visserligen större nu, men enligt en forskningsrapport producerar de idisslande husdjuren i dagens läge bara två tredjedelar av den metan de producerade 1960 och i början av 1900-talet var metanutsläppen säkert ännu större. Mellan 1900 och 2005 ökade däremot energianvändningen i vårt land av fossila bränslen och torv hundra gånger från 1,7 terawattimmar årligen till 197 terawattimmar. Så då vi grubblar på hur vi skall få ner det finländska kolavtrycket kanske vi skall börja i någon annan ända än att slopa inhemskt nötkött.
I stället lönar det sig att se jordbruket och bioekonomin som en lösning. Välskötta växande skogar är kolsänkor och genom att öka mullhalten i jorden, till exempel med att odla mera gräsvallar binder vi mera växthusgaser.
Mikael Jern
är agronom och jordbrukare.