Maria Wetterstrand: Vem ska minska på utsläppen?
Maria Wetterstrand
När jag skriver det här vet jag inte ännu utgången av FN:s klimatmöte i Paris. Många frågor är inte lösta ännu. Och det är inga små saker som ligger på bordet.
Ska världen försöka förhindra en temperaturökning på två grader eller sätta ribban vid en ökning på 1,5 grader? Det kan låta löjligt att ägna så mycket kraft och energi åt att diskutera en halv grad hit eller dit. Men enligt forskarna kan det handla om sådana skillnader i klimatkonsekvenser att det gäller överlevnaden för hela nationer på låglänta öar i Stilla havet. Vid två grader stiger havsvattennivåerna så att dessa länder riskerar hamna under vatten, vid 1,5 grader klarar de sig troligen. Eller som en representant för en av de små ö-staterna uttryckte det: ”Vi kan inte skriva under ett avtal som sanktionerar vår egen undergång.”
Den andra stora frågan är än viktigare: vem ska minska utsläppen, hur mycket och till när? Klimatet bryr sig inte om ifall FN skriver 1,5 eller 2 grader i ett dokument. Det är själva utsläppen av växthusgaser som avgör hur det går. Många av de fattigaste länderna i världen vill bidra till att rädda klimatet, men de har inte resurser att välja förnybart framför fossil energi. Samtidigt har vi i västvärlden byggt mycket av vårt välstånd på billig olja och kol, och därmed orsakat problemet. Rimligen har vi ett större ansvar att både minska utsläppen och att bekosta den utveckling som krävs. Men vad gör man med länder som Kina och Indien, som både har en stor fattig befolkning och höga utsläpp av växthusgaser? Däri ligger ett svårt dilemma att lösa.
Ett starkt avtal kan få fart på klimatarbetet hos regeringarna. Men egentligen. Ett avtal inom FN är bara en liten del av klimatarbetet. Och oavsett hur starkt eller svagt det blir måste vi jobba på för att minska vårt beroende av fossil energi på lokal, nationell, regional och internationell nivå. Och det verkar vara enklare än man kan tro.
EU satte upp ett mål för 2020 om att minska utsläppen med 20 procent jämfört med 1990 års nivå. Det är redan uppnått. Sverige har mål om 50 procent förnybar energi till 2020. Det uppnåddes för flera år sedan. Både Sverige och Finland har redan nått EU:s mål om 10 procent förnybar energi inom drivmedelssektorn till 2020. Sverige ligger på 16,7 procent och Finland har satt upp ett nationellt mål om att i stället nå 20 procent till 2020.
Visst, EU och Norden har inte de högsta utsläppen i världen, men ryktet säger att även Kina ser ut att nå sitt mål långt tidigare än de trott. Kineserna har utfäst sig att börja minska sina utsläpp 2030. Det ser ut som att utsläppen börjar minska redan i år. Även USA har överträffat sina egna ambitioner. USA har också lovat öka sitt stöd till omställning i fattiga länder.
Inom FN må det vara svårt att komma överens om alla detaljer. Länderna är helst lite återhållsamma i vad de lovar. Men i praktiken pågår arbetet redan, på många håll. Utmaningen är svår, men inte så svår som många tror.
Maria Wetterstrand
är grön samhällsdebattör, tidigare språkrör för Miljöpartiet de gröna i Sverige.