Maria Grönroos: Kön avgör kvalitet?
Nu var det 1914, tänker jag och vill gråta över hur podiet ser ut när Nordiska rådets priser delas ut.
Med 1970-talets kvinnorörelseslogan ”Gråt inte, forska” i bakhuvudet frågar jag i stället varför det fortfarande är så få kvinnor som nomineras eller får priser. Det gäller även Nobelpriserna och det stora journalistpriset i Sverige där det i år var fjorton män och två kvinnor som nominerats.
Kön avgör väl inte kvalitet – eller gör det? Prisutdelningar i könsobalans sänder tydliga signaler om vad som inte premieras.
Kön och kvalitet är en brännhet fråga också inom akademin. Att det är så många män på toppositioner i forskning bortförklarades länge med att objektiva kvalitetskriterier sorterar bort de icke lämpade. När så kvalitetsbegreppet synas visar det sig att hur kvalitet definieras också har med genus att göra.
Jag tror inte att medveten diskriminering ligger bakom könsobalansen, vare sig i akademin eller när kultur- och mediepriser delas ut. Däremot verkar kunskapen om genus och kvalitet ofta vara låg bland dem som bedömer. Det begränsar möjligheterna att göra aktiva insatser för att främja jämställdhet och därmed den kvalitet som jämställdhet för med sig.
För jämställdhetsarbete är just vad ordet säger – ett arbete. Det går inte av sig själv, det ska jobbas.
Jag läser stadgarna för Nordiska rådets filmpris. Filmer som nomineras ska vara minst 72 minuter långa. En rask titt i Svenska filminstitutets årsrapport för 2014 bekräftar min misstanke: Kvinnor är underrepresenterade i filmproduktion, och särskilt vad gäller långfilm och spelfilm. Jag associerar till hur krav på en viss kroppslängd utestängde kvinnor (och kortare män) från yrken på 1900-talet. På samma sätt medför kravet på filmlängd att fler kvinnor utestängs från möjligheten att nomineras, än om kravet inte fanns. Varje land nominerar en film – vad skulle ske om det i stället var möjligt att nominera två eller tre filmer?
Ingenstans i stadgarna står något om könsfördelning eller jämställdhet, varken i förhållande till filmer som ska nomineras, till jurymedlemmar eller beslut. Samma frågor måste ställas här som i diskussioner om forskningsfinansiering; Vem har möjlighet att söka och vem får medel? Vem beslutar vilka sökkriterierna är och vem bestämmer vad kvalitet är?
Mina kolleger bistår på uppdrag av regeringen 41 statliga myndigheter med jämställdhetsarbete. Konstnärsnämnden är en. Numera ser de behovet av kvalitativa metoder i bedömningen för att uppnå jämställdhet. Att arbeta med jämställdhet har också stärkt myndighetens arbete med mångfald och andra maktperspektiv.
– För att nu är det 2015, säger Kanadas nya premiärminister och presenterar sin regering som förutom könsbalans också lyckats integrera andra underrepresenterade grupper.
– Snart är det 2016, säger jag. Ska vi börja jobba med priserna på kultur och mediesidan på allvar nu? Jag är redo.
Maria Grönroos
är nordist och biträdande föreståndare för Nationella sekretariatet för genusforskning vid Göteborgs universitet.
Fotnot: Nu var det 1914 är titeln på första delen i nobelpristagaren Eyvind Johnsons självbiografiska verk om Fattigsverige och drömmen om ett bättre liv.