Olav S. Melin: Uträknad religion på retur
Sverige och Finland brukar med en viss rätt kallas för världens mest sekulariserade länder. Helt avkristnade är länderna ändå inte. Inte ens den moderna svensken eller finländaren är opåverkad av trosföreställningar. Låt vara att vi inte alltid själva är medvetna om det. De flesta är döpta, konfirmerade, gifter sig kyrkligt, går i kyrkan – åtminstone till jul – och får en kristen begravning. Ändå anser vi oss inte vara särskilt kristna och absolut inte religiösa.
Samtidigt som sekulariseringsprocessen formar samhället är religionen fortfarande närvarande. En klar majoritet av finländarna säger sig ha en tro. Hälften tror som kyrkan lär, medan hela 40 procent tvivlar eller tror på sitt eget sätt.
Men varför drar vi oss för att kalla oss kristna? Beröringsskräcken för religion hänger samman med en religiös fanatism och kan förstås mot bakgrunden av en religiös intolerans som finns i vår kultur. ”Absoluta sanningsanspråk tenderar att generera en kultur av relativism”, konstaterar Amos Anderson-professorn Bengt Kristensson Uggla vid Åbo Akademi i sin nya bok ”Katedralens hemlighet”. Han tillägger att detta inte är hela sanningen. Religionen kan också fungera som en drivkraft för demokrati, mänskliga rättigheter, fred och försoning.
Men i sin mycket läsvärda bok utvecklar Kristensson Uggla problematiken på ett både insiktsfullt och oväntat sätt, genom att anlägga ett annorlunda perspektiv.
Moderniseringsprocessen i sig handlar om sekularisering. Det sekulära ter sig som ett intellektuellt framsteg och uppfattas som något som står i motsats till religion. Religionen ses som ett hinder för utveckling och framsteg. Att vara religiös är därför att inte vara modern.
Den överraskande frågan som Kristensson Uggla ställer, är om sekulariseringen är en följd avkristning eller en konsekvens av kristen tro? Därmed vidgar han perspektivet och tar med något som sekulariseringsteoretikerna inte räknat med. Religionens återkomst. Med detta avser han inte nödvändigtvis en renässans för kristendom och kyrka, utan en uppvärdering av mysteriet och symbolerna.
Exempel på detta är en förtrollad kultur full av magiska sammanhang, som hos Harry Potter och i Sagan om ringen. Eller i fråga om management och ledarutbildning. En genre där ingenjörerna har ersatts av socialpsykologer och religionsvetare.
Det till synes paradoxala är att religionens återkomst går hand i hand med sekulariseringen. De är två sidor av samma mynt och kan inte behandlas som varandra uteslutande alternativ utan ska förstås tillsammans, menar Kristensson Uggla. ”Sekulariseringen etablerar en sfär utanför religionen och det religiösa en sfär vid sidan av politik, ekonomi och vetenskap.”
Bengt Kristensson Uggla är en anlitad och uppskattad föreläsare i Sverige. Att han inte rönt samma intresse i Finland förvånar. Debattnivån i Borgå stift skulle må bra av hans djärva grepp att utmana den sekulära världens självklara sanningar.
Olav S. Melin
arbetar med samhälls- och medierelationer på tankesmedjan Magma.