Pär Stenbäck: Vägkost för världen
Utbildning, kunskapsöverföring, inlärning; dess teman är alltid lika aktuella. Ändå förefaller huvuddelen av debatten på området beröra utbildningens organisation och dess ekonomiska villkor. Hemma i Svenskfinland debatteras lärarutbildning, men det talas mindre om läroplaner och undervisningens innehåll i klassrummet.
Om jag ersätter kunskapsförmedling med värdeförmedling ställer många säkert frågan: Men skolans undervisning skall ju vara värdeneutral? Läraren skall inte truga på eleven sina egna värderingar utan låta eleven själv forma dem, med stöd av de fakta som undervisningen enligt läroplanen erbjuder.
För tre år sedan fick jag uppdrag i den internationella rörelsen United World College, vars bärande idé är att erbjuda en tvåårig gymnasieutbildning för elever från många olika kulturer och därmed främja mellanfolklig förståelse och fred. På söndag återvände jag från den imponerande invigningen av den femtonde UWC-skolan i Changshu norr om Shanghai. Den nordiska UWC-skolan finns i Norge, idylliskt gömd vid en liten fjord norr om Bergen.
Även om ett omfattande stipendiesystem garanterar studieplatser för begåvade men medellösa elever från u-länder är UWC-rörelsen en droppe i havet när det gäller att tillfredsställa behovet av utbildning för en global värld. Undervisningsspråket är engelska och pedagogerna därför huvudsakligen anglosaxare. Efter sin IB-examen fortsätter upp till 80 procent av eleverna till engelskspråkiga universitet. Allt detta kan och bör problematiseras, men det är en annan historia.
Det som nämligen slår mig är att även denna, på många sätt framsynta rörelse, domineras av diskussioner om administration, finansiering och intagningskriterier. Jag har ställt frågan om det är tillräckligt att 90 nationer är företrädda bland skolans elever: Vilken är den gemensamma värdegrunden under och efter skolgången?
Värden som de flesta finländare anser självfallna är nämligen hotade eller ifrågasatta. Demokrati som styrelseform är igen på tillbakagång. Begreppet yttrandefrihet pendlar mellan två ytterligheter, total liberalism och total fundamentalism. Det enorma och splittrade informationsflödet kräver god orienteringsförmåga. Propaganda och konspirationsteorier har en grogrund som påminner om gångna, dåliga tider. Geopolitiken upplever en renässans som en på 1990-talet född är oförberedd på. Religionen är en mobiliserande politisk faktor inför vilken en elev från det sekulariserade väst står handfallen.
Svaret på dessa utmaningar måste enligt min mening vara att skolor i länder som tror på universella och icke-förhandlingsbara värden har skyldighet att förmedla dessa till sina elever. Egentligen är ju ingen undervisning fri från värderingar, så varför låtsas? Jag tror det gäller att utrusta eleverna med robusta ramar och kunskaper för att möta en värld som inte automatiskt omfattar våra värderingar. Om vi ”sekulariserar” undervisningen, sviker skolan sina elever och ger dem mager vägkost i en komplicerad värld.
Pär Stenbäck
är rådsordförande för UWC Red Cross Nordic och vice ordförande för UWC:s internationella råd.