Beslutsångest
Under den senaste veckan i Strasbourg röstade Europaparlamentet om ett paket som berörde roamingavgifter och nätneutralitet. Det innebar problem.
Några dagar innan vi skulle rösta började min brevlåda fyllas av meddelanden som hade ungefär samma text: ”… du/ni kommer att avgöra nätneutraliteten …”
Post av den här typen hör till vardagen. Ibland är de vänliga, ibland påstridiga, ibland föraktfulla. Ibland hinner jag svara på dem. Men det är inte huvudsaken i det här fallet. Den ur demokratisynvinkel viktiga frågan är vad medborgarna vet om beslutet och om omständigheterna kring det. Och jag har ett preliminärt svar på den frågan: alldeles på tok för litet.
Det här demokratiunderskottet börjar med hur vår dagspress (tidningar, radio, tv) ser ut i dag och vad journalisten hinner och får syssla med.
Bland bokförardirektörerna förefaller det finnas en uppfattning om att man egentligen kan utlokalisera allting. På redaktionerna finns det därefter bara beställare. Den fastanställda och yrkeskunniga journalisten har därmed blivit en fornlämning, som eventuellt kan hittas i Nationalmuseets nya utställning om hur information såg ut på farfars tid.
Det här informationsunderskottet är livsfarligt. Bokförardirektörerna diskuterar säkert under pauserna på direktionsmötet hur obehagligt livet har blivit med alla populister. Sedan fattar de beslut som ytterligare kommer att utvidga populismens rörelsefrihet. Mycket mera enfaldig än så kan man knappast bli.
Verkligheten kring vårt beslut kring roamingavgifter och nätneutralitet såg ut på det här sättet. Den sista trialogen – trepartsförhandlingen – genomfördes under nattens ljustimmar den 29 juni. Alla försök att lobba eller att driva sin sak borde alltså ha framförts i god tid innan trialogen var slutbehandlad och parlamentet där kommit överens med medlemsländernas motsträviga representant Rådet.
I sak borde dessutom alla ivriga förespråkare för nätneutralitet ha pressat på sina regeringar eftersom det just var regeringarna som också i den här frågan utgjorde den stora bromsklossen.
På grund av bristande information tror många uppriktigt välmenande medborgare att frågan ännu kan vändas just före den sista – och lite formella – omröstningen. En del förståsigpåare skriver en massa mejl om att nu – just nu – avgörs frågan. Välmenande medborgare tror på informationen just på grund av informations- och demokratiunderskottet och när omröstningen är klar får jag mejl eller fb-uppdateringar enligt mönstret: -#*%&(!!!!.
I det här fallet använde jag en del av den sena eftermiddagen till att försöka informera om vad omröstningen egentligen handlade om och jag fick egentligen alldeles trevlig och saklig respons på förklaringarna. Men.
Det demokratiska informationsunderskottet blir större och större. Jag kan lova att jag försöker göra mitt bästa (och jag är medveten om att det inte nödvändigtvis är tillräckligt gott). Men ansvaret för hur populismen gör sig bred ligger nog nu hos direktörerna, som kanske borde höja blicken en smula över raderna med debet och kredit.