Anu Koivunen: Ord är handling
Yttrandefriheten är mer hotad än någonsin, hävdar den danske journalisten Flemming Rose som besökte Finland förra veckan (Yle Forum 20.10). Rose är känd för att som kulturchef vid Jyllands-Posten ha publicerat Muhammedkarikatyrerna som 2005 framkallade protester, bojkotter, hot och våldshandlingar.
Nu höll Rose ett brinnande tal för yttrandefrihet och för vikten att skilja mellan ord och handling:
”Fria samhällen karaktäriseras av en klar distinktion. I ofria samhällen eroderar den distinktionen. Diktaturer behandlar ord som om de vore handlingar, obekväma röster tystas ned för att de anses vara hot mot fred och ordning”, förkunnade Rose (HBL 21.10) Likställer vi ord med handlingar är vi enligt Rose ”på väg tillbaka till tiden före medeltiden”.
Roses argumentation var mycket övertygande, såsom principfasthet plägar vara, men i min mening har han ändå fel. Åtminstone är hans resonemang ytterst bristfälligt.
”Steget från ord till mord har krympt” skrev Peter Wolodarski (25.10), chefredaktören för Dagens Nyheter, i sin kommentar på skolmord i Trollhättan. I hans mening var skolmord inte på något sätt ”ofattbara” utan ”inträffar i en kontext där hetsen mot invandrare stegrats under längre tid, där internet och sociala medier förgiftats av hatretorik, där attacker mot flyktingförläggningar blivit en otäck realitet”. Expressens och Aftonbladets chefredaktörer Thomas Mattson och Jan Helin framförde en likadan analys av hatretorikens ansvar för hot och våldsdåd i sin podcast ”Mattson Helin” (24.10).
Bara dagarna innan hade idéhistorikern Heléne Lööw (Feministiskt Perspektiv 21.10) uppmärksammat likheterna mellan dagens attentatsvåg och den på 1980–1990-talen som hon studerat. Då hävdade förövarna i förhör ”att de bara omsatte vad alla pratade om i lokalsamhället, gjorde verklighet av allt prat om att ’något måste göras, förläggningen måste bort’…”. I dag har lokalsamhället flyttat ut på nätet där stämningar piskas upp.
Ord – eller bilder – är inte handlingar i konkret bemärkelse, men ord är inte ”bara” ord. De är handlingar i den meningen att de nämner, gör något synligt, döljer, tillskriver egenskaper och värderingar, gör kopplingar och skiljer åt, skapar världar och stämningar. I våldets kontext ställs frågan om ord och handlingar till sin spets. Det finns inga enkla orsakssammanhang och inga enkla svar, men då hatet – de hatiska orden – är av ideologisk och politisk karaktär och ett socialt fenomen, bör det diskuteras som sådant.
Rose har fullständigt rätt på en punkt: alla behöver bli mer hårdhudade i den offentliga debatten. Att inte bli kränkt är ingen demokratisk rättighet, och vi behöver träna upp förmågan att ta debatter med oliktänkande. Men fokus på individuell tålighet missar det sociala sammanhanget, och diskussionen om yttrandefrihet framstår som världsfrånvänd.
Så som Wolodarski påpekar, ”den politiska kontexten, hur det offentliga samtalet förs, har betydelse”. Där är ord handlingar.
Anu Koivunen
är medieforskare och professor vid Stockholms universitet.