Anna Rotkirch: Vem drabbas av krisen?
Medelklassen drabbas värst av den ekonomiska krisen. Krisen ökar också ojämlikheten i samhället. Så sägs det ofta, men stämmer det?
Nja, nej, säger sociologen Christopher Whelan. Han jobbar i Dublin och har därför varit särskilt intresserad av hur Irlands dramatiska ekonomiska kollaps 2008 påverkade olika samhällsklasser. Han har också jämfört utvecklingen i olika europeiska länder. Forskningen granskar skillnader i inkomst, men också i låg konsumtionsnivå och ekonomisk stress.
Låg konsumtionsnivå eller materiell deprivation betyder att man inte har råd med sådant som dator, bil, ordentliga måltider, eller en veckas semester. Av dem som räknas som fattiga i Europa är hälften så här utsatta. Men man kan alltså ha låga inkomster utan att ha låg konsumtionsnivå, till exempel under studietiden. Ekonomisk stress uppstår då man har så pass höga lån eller andra skulder att vardagen blir kärv.
Whelans resultat visar, som vi visste, att Irland förändrades dramatiskt under de första åren efter finanskrisen. Samma gäller Island och Grekland. I de här värst drabbade länderna sänktes inkomsterna och både den materiella deprivationen och ekonomiska stressen ökade, i Island fördubblas båda. Men i de övriga nordiska länderna hölls inkomsterna på samma nivå, eller steg aningen. Samma gäller de andra måttstockarna: i Norden just ingen skillnad efter 2008 i materiell deprivation och ekonomisk stress. I Finland minskar båda till och med aningen.
Hur påverkar då krisen skillnaderna mellan samhällsklasser? Vad gäller inkomstskillnader just inte alls, enligt Whelan, i motsats till vad man kunde tro. De förändringar som märks gäller stress och materiell deprivation, och kan inte förklaras med inkomstutvecklingen. I kristrojkan Island, Irland och Grekland sänktes konsumtionsnivån för alla samhällsklasser. De översta samhällsklasserna var något mindre drabbade än andra, men man kan inte säga att krisen dramatiskt ökat de olikheter som fanns redan tidigare. Just i Island blev medelklassen mest ekonomiskt stressad – fast utgångsläget var mycket gott där, liksom i alla välfärdsstater.
Vill man inte ha det kärvt ska man leva i en nordisk välfärdsstat, kris eller inte.
Ser vi till resten av Europa har förvånansvärt lite förändrats. Med undantag för Island syns ingen skillnad alls mellan 2008 och 2012 i Norden. Det var ojämlikt från början, men krisen har inte sänkt inkomsterna, ökat deprivationen eller den ekonomiska stressen mera bland vissa grupper jämfört med andra.
Vi vet givetvis inte vart Finland just nu är på väg: statistiken från de senaste åren kan, då den blir tillgänglig, uppvisa försämringar. Andelen låginkomsttagare har exempelvis ökat jämfört med 2012, men är fortfarande lägre än 2008-2011. Men alltför ofta vältrar sig högern i vårt påstådda ekonomiska elände och vänstern i den påstådda samhällspolariseringen. Faktacheckning lönar sig före man börjar måla fan på väggen.
Anna Rotkirch
är forskningsprofessor på befolkningsförbundet Väestöliitto.