Geo Stenius: En välsignelse i förklädnad?
Det är säkert inte många som vill se något positivt i den pågående flyktingkrisen. På det mänskliga planet innehåller den alltför många tragedier för att man egentligen skall våga sig på att peka på sådant som eventuellt kunde vända något negativt i något positivt. Jag skall göra ett försök.
Vi har i en lång tid, alltför lång, mer eller mindre vant oss vid ett samhällsklimat där politiken har försvunnit ur politiken. Det som tidigare skulle ha definierats som ideologiska ställningstaganden, uppfattas nu som något slag av naturlagar. Den allt mer globaliserade ekonomin utgår från ett slags ur hatten draget axiom om att de flesta av eventuella regler för begränsningar av det som brukar kallas för kapitalets fria rörelse är av ondo. Trots ökad ekonomisk tillväxt på många håll, med fördelar för till exempel medelklassen i u-länderna, är vi i dag i en situation där 85 människor äger lika mycket som den fattigaste hälften av jordens befolkning, för att citera en siffra vars exakthet åtminstone är riktgivande.
För Europa har denna utveckling varit särskilt smärtsam. Den europeiska medelklassen ser arbetet försvinna. Europeiska unionen har tappat sin framåtanda och består mest av den minsta gemensamma nämnarens politik, där nationalstaten har tagit över och integrationen glöms bort. Medlemsstaterna terroriseras av nationalistiska populistpartier som har gett de demokratiska processerna ett löjets skimmer.
Mitt i det hela översvämmas Europa av något som man i första hand aldrig skulle kunna se som något annat än ytterligare ett problem för en redan hårt ansträngd kontinent. Efter en tvekande start har emellertid det enorma tryck som flyktingströmmen skapar återupplivat något som man trodde var dött, nämligen solidariteten, samarbetet och förmågan att försöka hantera det övergripande problemet i stället för de många små.
Om man får drömma om en bättre framtid kan man hoppas att det samarbete som nu med en hel del initiala feltändningar kanske kommer igång i Europa skall leda till en insikt om att EU och vår kontinent på nytt måste slå in på den aktiva integrationens väg för att övervinna många av de problem som i dag verkar vara omöjliga att lösa. För att bara ta ett exempel är det klart att euroområdets problem kan hanteras enbart genom närmare finanspolitisk integration, vilket kräver politisk insikt och kraft att driva det slaget av förändringar. Om vi lyckas med samarbetet kring de enorma utmaningar som flyktingkrisen uppställer, kan vi eventuellt just här ha en plattform för nya ambitiösa politiska samarbetsformer. Kriser skapar ibland stora ledare.
Risken finns naturligtvis att det går tvärtom. Man ser ju, inte minst i vårt land, att det kortsiktiga politiska tricksandet fortfarande lever och har hälsan. Och då är vår framtid ett Europa med skränande nationalstater, ledda av politiker som bygger stängsel mot grannarna och låter kapitalet husera fritt, medan folket väntar på nästa krig.
Geo Stenius
är journalist i periferin.