Ann-Catrin Östman: Historiekulturellt bakvatten
”Mamma, varför är vi här?” När jag samlar årets sommarfoton dyker frågan upp i mitt minne. Just i år har jag mera framgångsrikt än vanligt kunnat utverka stopp vid olika minnesmärken och under bilresor fått familjen att godta besök vid både kekkonenstatyer och arbetarmonument. Minnesmärken av det här slaget utgör en del av en historiekultur och visar hur det förflutna ges betydelse i vår samtid.
Frågan ställdes vid en järnvägsvagn som visas och bevaras på en bensinstation. På vägen mellan kulturvagga och sommarviste övertygade jag tonårsdottern och den självutnämnda chauffören som ogärna avviker från given rutt om att vi ska köra en ny väg genom Birkaland. Jag ville se Mannerheims salongsvagn, inköpt av en driftig mackägare i Stormi på 1960-talet. Den gode marskalken är värd att ihågkommas och det är också intressant att se hur minnet av honom inramas.
På vagnen finns en skylt som på tre språk – finska, engelska och tyska – tydligt och på ett frapperande neutralt sätt låter förstå att Hitler ”rådgjorde” med marsken i det här utrymmet. Då blir dottern frågvis och säger sig vara illamående. Det är säkerligen ett försök att snabba på en sölig morsa, men också ett uttryck för förundran: ”Varför ville du egentligen hit?” Jag blev dottern svaret skyldig. Varför ska vi besöka en vagn där det tredje rikets ledare har vistats?
Mötet som ägde rum 1942 är omskrivet och väldokumenterat, också i en unik ljudinspelning. En som det sägs motvillig marskalk tog emot den beramade gästen på sin födelsedag.
Bensin kan säljas på många sätt, det här torde höra till de mest tvivelaktiga. Jag vill inte rikta kritik mot ett enskilt företag, utan ställa frågor om en övergripande historiekultur. Skylten på vagnen kan ses som ett uttryck för en obearbetad relation till det förflutna. Varför kan vi i vårt land på ett öppet och helt oreflekterat sätt bejaka fascinationen för den här födelsedagsgästen? Trots att de vanligen så snävt nationella blickarna på det förflutna länge varit förhärskande ingår också Finland i en europeisk historia. Men i vilka andra länder kan bensin säljas med hjälp av Hitler?
Marsken själv har en cementerad position i finländsk historiekultur och åberopas ofta. I förra veckans nyhetsflöde kunde vi läsa att också han inkvarterade evakuerade i sitt hem. Som titeln på en metodbok i historia (”Det förflutna är inte vad det en gång var”) åskådliggör är historien stadd i förändring och formad i samtiden. I jons har det förflutna faktiskt vidgats. Tidningar och flöden innehåller många välskrivna texter om rörlighet, migration och flyktingströmmar i historien, något som liksom vagnen ifråga visar hur Finland alltid ingått i större sammanhang.
Hur kunde jag ha besvarat frågan? Genom att hänvisa till ett intresse för hur historia används. Även våra historiekulturella bakvatten ska syresättas och frågor om vad slipprigt historiebruk gör med och i vårt samhälle i dag ställas.
Ann-Catrin Östman
är akademilektor i historia.