Henric Borgström: Utfrusen Wallenbergare begår ”fadersmord”
Den i januari avlidne Peter ”Pirre” Wallenberg, huvudman i den i bank- och näringslivskretsar över hela världen välkända familjen, företer vissa likheter med några ledande finländska storföretagare.
Även Casimir Ehrnrooth hade ett finger med vid hög ålder i viktiga familjebeslut i både finans- och industrivärlden. Far och son Herlin i Kone hade ett mycket komplicerat förhållande i likhet med Peter Wallenberg och hans far Marcus (1899–1982), som under årtionden i det närmaste var envåldshärskare i större delen av svenskt näringsliv.
Därför har den färska biografin om Peter W fått det träffande namnet ”Den förlorade sonens återkomst” av den välrenommerade ekonomijournalisten Ronald Fagerfjäll (Ekerlids förlag).
Peters äldre bror Marc (1924–1971) fogade sig i faderns hårda regemente och blev vid endast 35 år VD för Stockholms Enskilda Bank, som i praktiken var kassaförvaltare åt många av Sveriges ledande exportföretag. Men i samband med fusionen med Skandinaviska Banken till SEB, som Marc var emot, brast det och han begick självmord.
Peter W var undanskuffad av fadern och gjorde karriär som försäljare av gruvmaskiner och kompressorer på Atlas Copco i USA och södra Afrika innan han togs hem som suppleant i olika styrelser. Först vid 56 års ålder då fadern avlidit kunde Peter göra anspråk på en framträdande roll efter att ha kämpat mot Volvochefen Pehr G Gyllenhammar om den allra största makten i sfären.
Belysande är vad Peter W berättade för journalisten Fagerfjäll om hur fadern höll honom borta: ”Jag blev aldrig introducerad. MW (fadern) hade vänner i vartenda hörn, men hos många av dem hade han snackat skit om mig.”
Peter litade inte på de direktörer som fadern hade tillsatt. Med lojalitet från Curt Nicolin (Asea som blev ABB) och Hans Werthén (Electrolux, Ericsson) blev han efterhand obestridd ledare för Wallenbergsfären.
Som sådan red han ut några svåra företagskriser, banken SEB var ordentligt i gungning vid två tillfällen, Ericsson var nära att gå under efter it-hysterin i början av 2000-talet. Globaliseringen medförde kraftiga värdeökningar för gruppens industrier.
Peter W framträdde mer osofistikerat än andra storföretagsledare med politiskt klumpiga uttalanden. Men hann vann också respekt för sin jordnära stil, som när han vid inspektioner ute på sina företag klättrade upp på lagrets högsta hylla för att med handen känna om det var dammigt. I så fall var lagret alldeles för stort, lät han företagscheferna veta.
Efter 14 år som formell och reell ledare, därefter lika många år i bakgrunden med sista ordet i viktiga beslut blev bokslutet strålande. Familjen Wallenbergs skattebefriade allmännyttiga stiftelser lever nu vidare som störste private donator till svensk forskning, dominerar ägandet bolag som utgör cirka 40 procent av Stockholmsbörsens totala värde och Peters två söner och en kusin i ledningen har ärvt ett kontaktnät ute i världen som slår det mesta.
Men det har på vägen krävt en utfrusen son som nu har begått ”fadersmord” på efterkrigstidens främste svenske industrialist.
Henric Borgström
har i över 40 års tid varit ekonomijournalist i press, radio och tv.