Alf Rehn: Robotar och riktiga jobb
För länge sedan hade jag och en klasskompis vad som då tedde sig som en djup diskussion om arbetets natur och framtid. Jag, som alltid varit bekväm av mig, talade för vikten av tankearbete och drömmar. Min kompis, som var både flitig och fantasilös, fnös åt slikt, och talade i stället om vikten att göra något “verkligt”. För så unga var vi, att vi talade om jobb som verkliga eller mindre verkliga, riktiga eller mindre riktiga, beroende på graden av materiell påverkan som var involverade i dem. Jag försökte säga att kanske tankearbete var verkligt det med, men jag trodde ju inte ens riktigt själv på det där. Jag tyckte om dagdrömmar, och fantasier, och allehanda hugskott, men jag var nog innerst inne övertygad om det inte var “på riktigt”.
Jag slås i dag av hur naivt det hela var. Inte för att inte de där “riktiga” sakerna skulle ha försvunnit. Vi har givetvis än i dag nog så handgripliga saker kring oss. Det byggs, och odlas, och tillverkas så det står härliga till. Vårt tankefel, för det var ett tankefel, var att tro att detta skulle ha så mycket att göra med jobb. Robotarnas intåg har i och för sig pågått en längre tid nu, men faktum är att vi antagligen bara sett de första, stapplande stegen. Automation blir allt billigare, robotarna allt mera kapabla, och när en allt större del av världen integreras in i det som kallas ”the Internet of Things” blir det verkliga allt mer genomsyrat av att det bäst kan hanteras av maskiner.
Vissa ondgör sig över att detta, och menar att det leder till att jobben försvinner. Vad de menar är att det där som min kompis tyckte var riktigt och verkligt försvinner, och att detta känns skrämmande.
Själv ser jag hur det finns mer jobb av den typ jag drömde om som ung än någonsin tidigare. Jobb där kreativitet är viktigare än kraft. Jobb där inspiration faktiskt är viktigare än perspiration, oberoende av vad klämkäcka budskap om arbete säger. Jobb där det riktiga och det verkliga ifrågasätts så gott som dagligen.
Vi kommer under de kommande tjugo åren att genomleva lika stora förändringar i arbetslivet som vi genomlevt de gångna tjugo. Men detta kommer inte att betyda att jobben försvinner. Förändras, ja. Gamla kommer att försvinna, och nya skapas. Det är sannolikt att de nya arbetena kommer att kräva mera av oss – mera kunnighet, mera utbildning, mera förmåga att förändras. Det är inte konstigt att min gamle kompis gillade sådant som var riktigt och verkligt. Sådana ting är trygga och tydliga, koncisa och klara. Men det som är klart och tydligt kan i allt högre grad automatiseras, och lämnas över till de minst lika verkliga maskinerna. Sådant som inte ännu är klart eller finns, sådant för vilket man ännu inte kunnat skapa regler och algoritmer, där kommer det att finnas mycket arbete, i dag och i framtiden.
Som barn var jag bekväm och en dagdrömmare. Ingen är mer överraskad än jag av att detta visade sig vara en smart karriärplan.
Alf Rehn
är professor i företagsekonomi och professionell dagdrömmare.