Geo Stenius: Hat och skriverier
Riksdagsledamot Olli Immonens ovanligt olämpliga mot invandrare riktade stridsrop har väckt vederbörlig och välförtjänt uppmärksamhet. Trots att man gärna delar kritikernas upprördhet finns det något i den allmänna debatten som gör en allvarligt bekymrad. Det är på något sätt så att ingendera parten lyckas nå problemets kärna, vilket gör en utveckling i gynnsam riktning svår.
Vi tar den enklare delen först. Partiledaren och utrikesministern Timo Soini har assisterad av övriga framträdande sannfinländare uppträtt på ett ryggradslöst sätt, där varje försök att undvika ett fördömande bara tydliggör den motbjudande opportunistiska valtaktik som genomgående har kännetecknats partiets historia.
Argumentationen har dessutom legat på en intellektuellt skandalöst låg nivå där kritik av Immonen mer eller mindre tydligt jämförs med det som verkligen är riktiga hatskriverier. Där ordet strid eller kamp rentvättas på sin egentliga betydelse via jämförelser med proletära kampsånger från förra seklet utan en tillstymmelse till historisk insikt och förmåga att se vad samhällets mindre bemedlade menade när de ville resa sig ur vad som uppfattades som ekonomiskt förtryck. En kamp som i allt väsentligt skiljer sig från det som en välbärgad medlem av landets lagstiftande församling menar när han vill rensa ut de förment störande (och socialt svaga) elementen i den påstått naturliga samhällskroppen.
Kritiken mot Immonen och mot sannfinländarna har alltså varit massiv och det finns inte mycket mer att tillägga. Däremot finns det en hel del att säga om en viss blindhet för orsakerna till att det som Immonen gör sig till talesman för kan få så mycket understöd.
Det är trots allt fullständigt klart att immigration förorsakar många slag av problem och friktion. Svårigheterna tillspetsas ju sämre det går för de grupper av den ursprungliga befolkningen som med rätt eller orätt känner sin position hotad. Medelklassen i Europa har varit den stora förloraren under de senaste decenniernas globala ekonomiska omvälvningar. Jobben har flyttat till det som har kallats för den tredje världen där medelklassen i sin tur har varit den stora vinnaren.
Trots att det i realiteten i mycket mindre grad än vad som påstås är så att invandrarna på allvar konkurrerar med ursprungsbefolkningen och trots att invandrarna också skapar jobb, är de som lever i ekonomisk osäkerhet lätta offer för valtaktisk propaganda. Samtidigt förstoras de verkliga problem som uppstår då människor från andra kulturer skall försöka etablera sig i en främmande omgivning.
Det finns alltså problem och de som reagerar eller blir rädda behöver inte vara rasister eller idioter. Mediernas roll är därför av central betydelse. Vi behöver information om verkligheten, synliggörande av de människor som står i fokus i sammanhanget och ett slut på både demoniseringen och hymlandet. Och falskheten i sannfinländarnas retorik får inte hanteras med silkesvantar.
Geo Stenius
är journalist i periferin.