Fritjof Sahlström: Lag bygger land
Man bygger inte ett land på statusuppdateringar. Eller på tweets. För land skall med lag byggas. Det var tydligen den svenska kungen Karl den XV:s valspråk, och finns som formulering redan i den svenska Upplandslagen från 1296, lär jag mig när jag rotar runt på nätet för att försöka sätta in den finländska grundskolans nya läroplan i ett samhällssammanhang.
Den träder i kraft i lågstadierna nästa år, och i högstadierna åren efter. Och läroplaner, det är just sådant man bygger ett land på. De reglerar det civiliserade samhällets utveckling och kontinuitet, genom att peka ut vad som är nödvändigt att kunna för att bli en fullvärdig samhällsmedborgare. Den senaste är resultatet av ett långt och brett fördelat arbete, där många olika aktörer inom utbildningssektorn varit involverade.
Expertkommittéer har skrivit och formulerat. Organisationer och enskilda medborgare har under hela processen haft möjlighet att på olika sätt kritisera, kommentera och utveckla innehållet. De i december 2014 fastslagna femhundra sidorna är alltså inte bara en grundläggande del av samhället, utan också framtagna på ett sådant sätt att de representerar det demokratiska finländska samhällets uppfattningar om vad som är viktigt. De är den tysta majoritetens manifestation av vad barnen i det här landet skall lära sig, så att de kan bli sådana som vi gemensamt önskar. Det är en text man bygger land på.
Och vilket land sedan. Sedan i våras har samhällsdebatten i Finland i stor utsträckning handlat om intolerans, främlingsfientlighet och språklig och kulturell enfald. Men den nya läroplanen för grundskolan pekar ut en helt annan riktning. Harriet Zilliacus, postdoktoral forskare hos oss på pedagogen i Helsingfors, har ägnat de senaste månaderna åt att studera hur flerspråkighet och interkulturalitet syns i de finländska läroplanerna.
Studien, som ännu inte är publicerad, visar entydigt att det i de tre senaste finländska läroplanerna finns en stadigt ökande positiv syn på mångfald i språk, kultur, etnicitet och kön. Den allra senaste läroplanen har en syn på alla människor som mångfaldiga, och ger variation ett egenvärde i sig. Vi har gått från att ha en syn på olikhet som något som skall tolereras till något som vi alla är del av, som skall förstås, bejakas och utvecklas. I politiskt och samhälleligt samförstånd har vi alltså bestämt oss för att utbilda bort den inkrökthet som nu får så mycket offentligt utrymme.
Visst skall vi fortsätta ta itu med enfaldens statusuppdaterande gaphalsar när de dyker upp, men med rätt perspektiv. Den nya läroplanen är inte ett debattinlägg eller en snabbt hopsamlad respons, utan en grundligt framtagen byggsten för framtidens Finland. Dess värderingar avspeglar inte till alla delar den senaste tidens politiska utveckling, men grundskolans uppgift är inte att avspegla, utan att peka framåt och leda utveckling. Vi vill mera och bättre för våra barn än för oss själva, och i läroplanen har vi formulerat riktningen: inte bakåtsträvande monokulturalitet, utan inkluderande pluralism.
Fritjof Sahlström
är docent i pedagogik och lektor vid Institutionen för beteendevetenskaper vid Helsingfors universitet.