Heidi Schauman: Vem är det som jobbar för litet?
Finlands största sysselsättningsutmaning är alltså inte hur vi skall få dem som är sysselsatta att jobba ännu mera, utan hur vi skall få dem som inte jobbar att jobba över huvud taget!
En allt mindre andel av alla finländare skall framöver försörja hela vår befolkning. Det här är följden av att den arbetsföra andelen av befolkningen krymper då de stora årskullarna går i pension. För att få de offentliga finanserna att gå ihop måste vi endera jobba mera, eller så måste vi kapa offentliga tjänster som nu tas som självskrivna.
Förlängda arbetstider via minskade ledigheter eller längre arbetsdagar har på sistone förts fram som en möjlig lösning på Finlands problem. Det största problemet är dock inte att de som jobbar skulle jobba för litet, utan den stora mängden människor i arbetsför ålder som inte alls jobbar!
Låt mig belysa saken med litet statistik. I Finland jobbar de som har ett jobb i snitt 35,6 timmar per vecka. Det här är litet mera än i de övriga nordiska länderna, och mer än i Tyskland. I jämförelse med våra viktigaste handelspartner jobbar vi alltså mera, inte mindre.
Intressant är dock att arbetsfördelningen i Finland är en annan än i många andra länder. De som jobbar heltid tenderar att jobba mindre än i andra länder. I Finland är heltidsarbetstiden i snitt 38,4 timmar i veckan, medan den i de flesta av våra grannländer är cirka 1 timme längre. I Tyskland jobbar man hela 3 timmar mera i veckan.
Men, vad är det då som förklarar att vi ändå i snitt jobbar lika mycket? Jo, vi jobbar mycket mindre deltid. Och det här gäller speciellt kvinnor. Finlands sysselsatta kvinnor jobbar i snitt längre dagar än i andra länder. Under 20 procent av de sysselsatta kvinnorna jobbar deltid i Finland när motsvarande siffra är över 30 procent i övriga norden och nästan 70 procent i till exempel Nederländerna. I Finland jobbar också männen mindre deltid än i många andra länder.
I snitt jobbar de sysselsatta alltså lite mera i Finland än i övriga Norden. Även om arbetsfördelningen är en annan. Ur samhällsekonomisk synvinkel borde det inte spela så stor roll vem som gör jobbet, bara det blir gjort. Det här kan alltså inte vara det stora problemet.
Om man vill hitta stora skillnader mellan Finland och våra grannländer skall man i stället rikta blickarna mot sysselsättningsgraden, det vill säga hur stor del av den arbetsföra befolkningen som jobbar. Här hittar man Finlands verkligt stora utmaning.
Speciellt männens sysselsättningsgrad är katastrofalt låg, i Finland är den under 70 procent medan den i övriga norden är över 75 procent. Även kvinnornas sysselsättning är lägre än i övriga Norden i snitt, men då är det viktigt att komma ihåg den låga deltidssysselsättningen. Skillnaderna här förklaras långt med annorlunda strukturer inom barnomsorgen.
Finlands största sysselsättningsutmaning är alltså inte hur vi skall få dem som är sysselsatta att jobba ännu mera, utan hur vi skall få dem som inte jobbar att jobba över huvud taget! Det här är en betydligt större utmaning än att kapa en ledig dag här och där.
Heidi Schauman
är nationalekonom på Nordea.