Varför kritisera heteronorrmän?
Humor är också ett maktmedel, ett slags härskarteknik med vars hjälp vi kan dra mattan undan för allt konstruktivt meningsutbyte.
Rubriken är inte ett sexualpolitiskt ställningstagande, och den har inte heller något att göra med skandinaviskt samarbete. Den ger bara ett exempel på den låga nivå på vilken jag ibland försöker bemöta min feministiska dotter och hennes kritik av det patriarkala samhället och dess heteronormativitet.
Humor kan vara befriande. När människor tillfrågas om vilka egenskaper de värdesätter hos en god vän kommer humor alltid högt upp på listan. Tråkiga typer som tar saker alltför allvarligt är inte uppskattade. Och visst är det sant att humor och självironi kan göra det lättare att möta motgångar i livet, även om skratten i sig inte löser några problem.
Men humor är också ett maktmedel, ett slags härskarteknik med vars hjälp vi kan dra mattan undan för allt konstruktivt meningsutbyte. Genom att skämta bort ett allvarligt menat argument undviker vi att behöva ta ställning och bära ansvar för våra åsikter. Humorn kan fungera som ett effektivt medel för att förhindra att problem i parförhållandet eller på arbetsplatsen lyfts upp till allvarligt menad diskussion.
Humor används rätt ofta som ett argument mot den som blir sårad över vad vi sagt eller gjort: ”Har du ingen humor?” Det är som om humorn skulle ge oss en universalursäkt för alla våra klavertramp och brott mot andras integritet och självkänsla.
Samma argumentation används då samhällspåverkare i sociala medier angriper invandrare och minoriteter i samhället. Det som framstår som hotfull agitation bortförklaras efteråt som utslag för skribentens bisarra humor eller ironiska jargong. Den påstådda humorn används som ett medel för att kunna skicka ut ett kontroversiellt budskap utan att juridiskt behöva bli ställd till svars för det.
Humorn har alltså sina avigsidor, liksom alla andra goda ting. Trots det är jag övertygad om att humorn behövs i alla hem, på arbetsplatser och i vårt samhälle. En förälder, en chef eller en statsledning som inte tillåter humor bygger ett totalitärt styrelseskick, präglat av rädsla och kontroll. Humorn och satiren har alltid använts som ett medel för politisk påverkan, i synnerhet i stater där yttrandefriheten har varit begränsad. Det man inte har kunnat eller vågat säga rakt ut har i stället uttryckts metaforiskt med hjälp av vitsar, sånger, skämtteckningar, romaner och andra konstnärliga uttrycksformer.
Den förtryckte behöver humorn för att uttrycka sitt motstånd mot orättvisa strukturer och systematiskt förtryck. Humorns effektivitet bygger på att de som upprätthåller destruktiva hierarkier många gånger saknar sinne för humor, och därför inte upptäcker den subtila udd som är riktad just mot dem.
Men till oss som lever i förhållandevis öppna diskussionsklimat vill jag säga: ta ansvar för din humor. Det är fegt att skylla ifrån sig på påstådd humor, om någon annan blir ledsen över våra ord. Humor är som uttrycksform underställd samma moraliska villkor som allt annat vi säger eller gör.
Björn Vikström
är biskop i Borgå.