Geo Stenius: Ett motbjudande skådespel
I en intervju för brittiska New Statesman förra måndagen berättar före detta grekiske finansministern Yanis Varoufakis om hur det var att förhandla i Bryssel. Det var två saker han reagerade mest emot. För det första kunde han som nationalekonom inte hitta någon som var färdig att diskutera den grekiska ekonomin utgående från det som han uppfattade som viktigt, nämligen en ekonomisk argumentation. Hans välförberedda analyser och slutsatser möttes av totalt ointresse. Det andra var att sådana som sedan ändå var färdiga att höra på honom svarade att han nog hade rätt i vad han sade, men att det inte spelade någon roll, Grekland skulle krossas!
De som antas försvara den europeiska demokratin visade en total brist på några som helst demokratiska skrupler, säger Varoufakis.
Om det ekonomiska inte intresserade euroländernas ledarskap, så vad var det då? Om man bekymrar sig att läsa något annat än finländsk press, som i nedskärningarnas midvinterköld har tappat möjligheterna eller lusten till något annat än ett papegojsaktigt upprepande av den officiella sanningen, står svaret klart. Det är frågan om politik.
Det är svårt för mig att bedöma hur rätt Nobelpristagare i ekonomi som Paul Krugman och Joseph Stiglitz har när de hävdar att den nedskärningspolitik som Grekland har följt under de senaste fem åren har burit en stor del av skulden till att Grekland nu har en arbetslöshet på 25 procent, en ungdomsarbetslöshet på över 50 procent, en sjunkande nationalprodukt, en hälsovård i fritt fall med tidigare utrotade sjukdomar som malaria åter på scenen. Men att politiken inte fungerar förefaller inte att vara ett hinder för att den skall fortsätta.
För politik är det fråga om. Varför ströp den europeiska centralbanken de grekiska bankerna före folkomröstningen? Ryktena om detta skulle ske ledde till en massiv kapitalflykt från landet, och nu när bankerna är stängda går företag i konkurs och människors vardag har blivit ett enda helvete.
Ja varför? För att Grekland skall krossas så att inga andra uppstickare skall få för sig att man kan driva någon annan sorts politik i Europa. Syriza skall krossas för att man inte ville gå med på ”reformer”. Det som i medierapporteringen kallas för reformer är inga reformer anser Syriza och många andra med en annan syn på hur man bygger upp välstånd i ett land som har drabbats av en djup ekonomisk kris, vilket min kolumnistkollega Antonia Wulff klarsynt konstaterade i sin I dag-kolumn i måndags (HBL 13.7).
Grekland har i dag blivit ett protektorat för Berlin och Bryssel som utan att skämmas driver en politik som i allt mindre grad bryr sig om att Europa blir en allt mer ojämlik plats i världen. Bryssel saknar förtroende för Aten, heter det, eller i klartext att Aten inte har samma grundvärderingar som Bryssel i dag. Och de ivrigaste springpojkarna i detta spel har vi hittat i vårt land. Sipilä, Soini, Stubb. Ser vi inte här Europatankens dödgrävare?
Geo Stenius
är journalist i periferin.