Björn Sundell: Att blunda på ryska
Ryssland borde naturligtvis axla sitt ansvar för miljön och klimatet, för landets egen skull och omvärldens. Rysslands ekonomi skulle må gott av den höjning av förädlingsgraden som satsningar på förnybar energi och miljövänlig teknologi medför.
Västvärldens industriländer lovade vid G7-mötet i juni skära ned användningen av fossila bränslen. I Ryssland väcker dylika gröna tankegångar däremot inget större intresse. Ända sedan Stalins tider har produktion gått före miljö, och miljövården har upplevts som en onödig kostnad. Utan finansiellt stöd från omvärlden skulle den ryska föroreningen av Finska viken vara mycket allvarligare än den är.
Ryssland hör till de länder som släpper ut mest växthusgaser. Ändå är inte bara eliten utan också folket häpnadsväckande likgiltigt. Enligt en några år gammal internationell opinionsmätning ansåg bara hälften av ryssarna att deras land borde bära sitt ansvar i klimatfrågan medan över tre fjärdedelar av amerikanerna tyckte att USA borde göra det. Till och med kineserna var mer engagerade än ryssarna.
Miljön i Ryssland är en icke-fråga.
Eller kanske är verkligheten mer komplicerad än så. Det är nu för fyrtio år sedan den sovjetiske författaren Valentin Rasputin skrev romanen Avsked från Matiora som beskriver den lilla människans kamp mot moderniseringen. Byn Matiora ska dränkas under vatten eftersom den står i vägen för ett prestigefyllt kraftverksbygge. Många av byborna flyr sin kos, medan några envist blir kvar trotsande överheten.
Rasputin blev en av Sovjetunionens populäraste författare; tillräckligt kritisk för att väcka en viss miljödebatt, men tillräckligt hovsam för att tolereras av kommunistregimen. Rasputin var och förblev en patriot till sin död. För honom var den lilla människan och miljön viktiga, men ännu viktigare var Sovjets och Rysslands storhet.
Rasputin, som dog i våras, lyckades med en märklig bragd: han erhöll både Leninorden, en belöning för stora tjänster åt Sovjetstaten, och Solzjenitsynpriset som ges till orädda sanningssägare.
Miljön är viktig, men andra frågor är viktigare.
Medan västvärlden och Kina satsar på energieffektivitet, alternativa energikällor och cleantech biter Ryssland sig envist fast vid produktion och export av fossila bränslen. De fossila bränslena ger hårdvaluta och naturgasen fungerar dessutom som utrikespolitiskt maktmedel. Att vara grön är suspekt. Det är nästan lika illa som att vara bög.
Ryssland borde naturligtvis axla sitt ansvar för miljön och klimatet, för landets egen skull och omvärldens. Rysslands ekonomi skulle må gott av den höjning av förädlingsgraden som satsningar på förnybar energi och miljövänlig teknologi medför. Och landet har alltför många gamla miljökatastrofer att blicka tillbaka på för att ha råd med några till.
Men dagens spända läge i Ukrainakrisens spår pressar miljöfrågorna ännu längre ner på agendan än förut, både på hemmaplan och i den internationella debatten.
I festtalen säger de ryska beslutsfattarna att man visst beaktar miljön. Och det finns ett gammalt beslut om att minska energiintensiteten i ekonomin. Men än en gång gäller en gammal sanning: I Ryssland är skenet viktigare än verkligheten.
Björn Sundell
är publicist och ekonom.