Fritjof Sahlström: Tänk som en tolvåring
Mitt råd inför sommaren: tänk som en tolvåring. Gärna i allmänhet, för tolvåringar är på det stora hela rätt charmiga. Men särskilt i förhållande till alkohol.
Jag har tänkt en del på mig själv, sprit och barn den här våren, av olika skäl. Ett av dem är en artikel i Helsingin Sanomat i slutet av maj, som handlar om hur sjätteklassare i Drumsö lågstadieskola i Helsingfors förhåller sig till alkohol. Åldersgräns på 25, cider och öl bort från butikerna, och ingen reklam längre, är svaret.
Ett annat skäl är den raka kolumnen ”Jag hatar alkohol” som en lätt bakfull Monika Ålgars skrev här i HBL i slutet av mars. Från en seg söndagssoffa, dagen efter ännu en helg med ett par glas vin. För mycket. ”Kidsen är så mycket smartare än vi”, skriver hon, och refererar till siffror om att 70 procent av flickor i fjortonårsåldern uppger sig vara nyktra.
Det tredje skälet till en sommar som tolvåring är det förslag om en lag om vårdnadsfylleri som den svenska professor emeritus i straffrätt Madeleine Leijonhufvud lanserade i början av juli 2013. Hennes förslag, som inte förverkligats, gick ut på att man som förälder skall kunna dömas för det hon kallar vårdnadsfylla. Jämställt med ringa misshandel, böter eller fängelse i högst sex månader. För att man super till när barnen är med. Vi satt i sittbrunnen med familjen när vi hörde förslaget, och skrattade åt hur härligt rikssvenskt det var. Idén var bra, men Semesterfinland kändes då liksom inte riktigt redo för straffskala på bastuölen.
Det är det knappast ännu heller. Men det borde vara det. Och mitt viktigaste skäl till det finns varken bland Drumsös sjätteklassare, i Monika Ålgars morkkis eller i svensk straffrätt, utan i det jag själv sett, hört och gjort, som tolvåring och som trettio. Och som fyrtiosex. Jag har sett den där simmiga blicken, ostadiga gången och lätta sluddret på rösten för många gånger. I spegeln, och hos andra. Jag skulle kunna skriva bättre än så här om det: konkretare, exemplifierande. Men jag gör det inte, det blir för nära. Jag tänker av hänsyn, men menar av skam, och jag tror det är en känsla jag delar med många andra.
Inte minst med tolvåringarna. Jag tror inte det bara är i skolan de har lärt sig om alkoholens inverkan på mänsklig samvaro, utan på samma plats som man lär sig det mesta andra som är verkligt viktigt: hemma. I kök, vardagsrum, och sovrum. När de säger nej till fylla i allmänhet och semestersprit i synnerhet så har de sina skäl. De vill kanske inte heller berätta om dem i detalj i tidningen, men det gör inte att man inte skall ta dem på allvar.
De flesta av oss vill vara med våra barn på sommaren. På landet, resor eller till sjöss. Det är inte alltid så lätt. En torrare sommar räcker i sig inte till för att göra mamma och pappa intressanta, men det gör det lättare. Och när man väl är där kan man få syn på barnen, och sig själv, och gå vidare. Också det har jag sett, och är innerligt glad över. Spritfri januari är fint. Men semester i körskick är finare.
Fritjof Sahlström
är docent i pedagogik och lektor vid Institutionen för beteendevetenskaper vid Helsingfors universitet.