Mikael Jern: Jordens hud
Mark, eller matjord, hör definitivt till de begrepp som väcker få känslor hos de flesta människor. Jord förknippas med något som fastnar i skosulorna på landet då det är vått ute och som smutsar ner golvet då man kommer in. Snubblar man på skogspromenaden blir byxorna jordiga och åker i tvättkorgen. Jord är själva urtypen för smuts, på engelska betyder ”dirt” både smuts och jord. Jordbrukare, vilket hörs på själva ordet, och trädgårdsodlare har däremot en helt annan syn på marken. De livnär sig på jorden.
Men det är inte bara jordbrukare som lever av jorden. Detta tunna matjordsskikt förser faktiskt mänskligheten med 95 procent av vår föda. Synen på jord som smuts är egentligen helt motsatt mot verkligheten. I en matsked matjord finns fler mikroorganismer än vad det finns människor på jorden. Och utan dessa mikroorganismer skulle det inte heller finnas mänskligt liv på jorden. Matjordsskiktet är vanligtvis bara några tiotal centimeter tjockt och det skikt som ligger under matjorden, alven, duger inte som underlag för växter. Vår fortlevnad på planeten hänger på att denna tunna hud mår bra och kan livnära växter.
Att marken är viktig är något som också FN tänkt på. Vid generalförsamlingen i december 2013 beslöts det att 2015 skall vara ett temaår för marken. Så vi lever för tillfället i markens år, vilket ju inte precis märks ute på gator och torg. Det viktigaste temat för året är att öka kunskapen bland allmänheten om markens betydelse för den globala matförsörjningen och upprätthållandet av alla landbaserade ekosystem. Det är också orsaken till att jag skriver denna kolumn, så att åtminstone HBL:s läsare skall bli medvetna om markens betydelse för vår fortlevnad.
Det handlar inte bara om mat och biodiversitet. Marken förser oss också med kläder, bomull är den mest använda textilfibern i världen. Samtidigt är bomullsodlingen en av de odlingsformer som hårdast belastar marken. I Finland och många andra länder förser marken oss med virke, som vi kan bygga hus av. Men i andra delar av världen utan hållbart skogsbruk skövlas skogarna utan återplantering, vilket utsätter marken bland annat för erosion. Bioenergin, som skall hjälpa oss att hejda växthuseffekten, är också helt beroende av livskraften i marken. Marken hindrar också översvämningar genom att göra regnvattenflödet långsammare, fungerar som kolsänka och recirkulerar näringsämnen. Listan på vad marken ger oss människor kan egentligen göras hur lång som helst. Utmaningen ligger i att bevara denna begränsade resurs. I många länder förstör torka och erosion marken. På andra ställen förstör saltvatten bördigheten. Varje minut omvandlas två hektar mark till asfalterad stadsbebyggelse. Här i Finland hotas markens bördighet bland annat av tunga jordbruksmaskiner, ensidig växtföljd och dålig dränering, vilket märks på de vattensamlingar som bildas på åkrarna en regnig vår som denna.
Så nästa gång ni svär över att någon släpat in jord med skorna. Tänk på att den jorden håller oss alla vid liv.
Mikael Jern
är agronom och jordbrukare