Maria Wetterstrand: Så hotar Finland svensk invandringspolitik
”Så länge det finns lidande och fattigdom bortanför dess gränser kommer människor att försöka ta sig till Europa.” Det konstaterar tidningen Economist i ett stort reportage med anledning av den förfärliga båtolyckan i Medelhavet där flera hundra människor drunknade i ett desperat försök att fly över havet till Europa.
Mer än 1 750 människor har dött på väg till Europa över Medelhavet bara i år. Vad rör det oss, skulle kanske Timo Soini fråga. Just det svaret har jag hört honom ge på liknande frågor om Finlands ansvar för att hjälpa människor i lidande och fattigdom runtom i världen. Jo, det rör oss i allra högsta grad. Eftersom vi också är människor.
Att EU inte lyckats bättre att hjälpa människor på flykt runtom i världen är kanske unionens allra största misslyckande. I stället för att skapa säkra vägar till Europa för dem som vill söka uppehållstillstånd eller asyl har länderna runt Medelhavet gjort allt de kan för att stoppa dem som flyr över havet. Båtolyckan är en av konsekvenserna.
Att människor drunknar på flykt över Medelhavet borde beröra oss. Också det faktum att så få länder är beredda att ge asyl åt de som flyr. I dag är det två länder som utmärker sig positivt. Det är Tyskland, där 40 000 fick asyl 2014. Och Sverige där 30 000 fick stanna. Finland är inte ens med på Economists lista.
Många fler länder borde ta det ansvar Sverige tar. I stället tycks det gå i motsatt riktning, vilket gör det svårt för oss som vill värna asylrätten i Sverige. När Finland diskuterar att begränsa den nästan obefintliga asylinvandringen får svenska invandringsmotståndare vatten på sin kvarn. Det vanligaste argumentet för minskad asylinvandring i Sverige är ”varför ska vi ta emot så många flyktingar när andra inte tar sitt ansvar”.
Det är lätt att påstå att invandring av allehanda slag hotar samhällsekonomin. Extremt kortsiktigt, men lätt. Det är mycket svårare att orka prata om vad de asylsökande flyr ifrån och varför. Den största andelen av dem som illegalt tar över gränsen till Europa är flyktingar från kriget i Syrien. Många är familjer med barn, som trott och hoppats att de skulle kunna få leva sina liv i Syrien, se sina barn växa upp i ett land där det rådde fred. Sen kom kriget.
Människor flyr inte för att det är roligt. Ibland känns det nödvändigt att påminna om det. De flyr för att de inte upplever att de har något annat val. De allra flesta människor föredrar att kunna leva sitt liv i det land där de fötts, där de har sin familj, där de förstår språket och kulturen, där de känner sig hemma i sin närmiljö. En del, som jag, flyttar frivilligt till ett annat land, men det är en helt annan sak än att tvingas fly hals över huvud för att soldater bombat sönder ens hus eller för att ens pappa just blivit avrättad.
Ibland tycker jag också vi ska påminna oss om att det inte var så många decennier sedan som människor flydde över Östersjön för att söka fred och frihet.
Maria Wetterstrand
är fristående grön samhällsdebattör och skribent i Sverige.