Geo Stenius: Vart tog objektiviteten vägen?
Förra måndagen klockan tio meddelade radionyheterna att en sjöman hade sett en ubåt på Finska viken. Han hade också lyckats fotografera den. Militära experter intervjuades och berättade att eftersom ubåten befann sig på internationellt vatten så var allt ok och att ubåtar regelbundet siktas på Finska viken, på väg ut ur hamn eller in i hamn.
Vad var nyheten? Varför hängde den med i sändningarna ända till kvällen? Om nyheten inte var en nyhet så togs den då in för att den passade någon annan agenda, medveten eller omedveten?
Vi vet ju alla att vi via den bild av världen som medierna ger oss formulerar vår position inför många av problemen i vårt offentliga och också privata handlande. Hur vi röstar, vad vi bedömer som rätt och fel, vilken yrkeskarriär vi försöker oss på, vad slags ekonomiska beslut vi fattar. I alla dessa och många andra beslut spelar mediebilden av omgivningen en betydande roll.
Därför bekymrar jag mig inte bara över varför ubåten blev en ”nyhet” utan också över en del andra tecken på hur det som skall föreställa hårda fakta bara är ideologi i förklädnad.
Före valet slängde Nordeas chefsekonomist Aki Kangasharju ur sig påståendet att Finland efter Nordkorea har den högsta beskattningsnivån i världen. Att avsikten är att misskreditera dem som inte vill sänka beskattningen förstår alla. Det tråkiga, om man bryr sig om att saker skall stämma, är att påståendet är ren och skär osann propaganda (som kanske skulle passa in i nordkoreansk vokabulär). Redan för 40 år sedan trumpetade Nordkorea ut att landet blir det första där invånarna inte betalar någon skatt alls. Detta är i och för sig en sanning med modifikation, men om man som Taloussanomat går in på den amerikanska underrättelsetjänsten CIA:s sidor och kollar deras uppgifter, ser man att Nordkorea ligger på 204:e plats i världen med en skatteprocent på 11,4. Finland är nionde med 53 procent (OECD säger 44 procent) med bland annat Norge och Danmark före sig. Grönland är i topp.
Det som jag ser som oroväckande, är att sådant som passar in i ett dominerande tankemönster allt oftare får en ställning i medierapporteringen som inte svarar mot innehållet. Ubåtshistorien hade till exempel aldrig nått över nyhetströskeln för tio år sedan av det enkla faktum att det inte var någon nyhet. I dag blir den på något sätt en ”nyhet” därför att utgångspunkten är att Ryssland håller på med något fuffens vid våra kuster.
Faran är att man vid valet av allt som skall rapporteras lätt favoriserar företeelser som stöder något som kunde kallas för en ”naturlig” agenda. Tidigare, då vi hade två starka ideologier som kämpade mot varandra, sökte professionell journalistik sig mot maximal objektivitet. I dag dominerar en enda stor ideologi och den journalistiska rapporteringen har, ofta omedvetet, inte samma inbyggda drivkraft mot objektivitet. Till förfång för dem som vill förstå världen vart världen är på väg.
Geo Stenius
är journalist i periferin.