Anu Koivunen: God morgon, världen!
Jag skäms för att vara en finländare, skrev Marja Aarnipuro, chefredaktören för Apu (27.4) efter att ha läst nätkommentarer där välgörenhetsorganisationer kritiserades för att inte hjälpa de fattiga i Finland i stället för jordbävningsoffren i Nepal eller flyktingar omkring Medelhavet. ”Var är vår medmänsklighet”, frågade hon sin ledare.
Det är häpnadsväckande, konstaterade också tankesmedjan Liberas forskningsdirektör Heikki Pursiainen i ett blogginlägg om invandringspolitik (5.5) att det i dagens Finland låter radikalt att tänka på människor som människor – och inte siffror.
Vårens valrörelse handlade enbart om ekonomin, så även regeringsförhandlingarna. Den politiska agendan är ovanligt nationalistiskt sinnad. Trots krig i närområden, rekordhögt antal flyktingar vid Europas gränser och ständigt klimatlarm låtsas den politiska debatten som om Finland, förutom ekonomin, existerar i en egen sfär.
Att det hittills under 2015 drunknat 1 800 människor i Medelhavet och att 30 000 beräknas riskera dö är inget finländska politiker talar om. Genom medierna får vi veta att EU-bestämmelser – och därigenom Finland och vi finländare – bär ett stort ansvar för den pågående katastrofen eftersom vi stängt alla lagliga och säkra rutter för att komma in i Europa och få sin asylrätt prövad. Det enda vi genom EU planerar är en militär operation för att beslagta och förstöra smugglarnas båtar och därmed förhindra potentiella migranter att nå Medelhavskusten (HBL 24.4). I EU-språket används ordet solidaritet endast för syfta på fördelningen av kostnaderna medlemsländerna emellan, och av finska EU-parlamentariker röstade Jussi Halla-aho, Anneli Jäätteenmäki, Paavo Väyrynen, Petri Sarvanmaa och Henna Virkkunen mot nya humanitära räddningsoperationer.
Men politikerna är inte ensamma med den njugga attityden. Enligt den årliga EVA-studien i finländarnas värderingar och attityder anser nämligen hälften av de svarande att Finland gått ”för långt” med i globaliseringen, och att landet i fortsättningen borde återgå till ”en mer nationell ekonomi och politik”. 83 procent av Sannfinländarna, 61 procent av Centerns och 51 procent av socialdemokraternas anhängare anser detta. Det är framför allt de äldre, lågutbildade, arbetare, lantbrukare och arbetslösa som håller med, medan akademiskt utbildade, unga och studerande är mer positiva gentemot globaliseringen. Inte heller ungdomarna är odelat positiva: enligt en annan opinionsmätning (Sunnuntaisuomalainen 13.7.2014) vill hälften av ungdomarna minska på invandringen till Finland.
Finland är tudelat, liksom det övriga Europa, och politiker här som någon annanstans saknar andra språk än nationalism för att hantera detta. Med nationalism löses emellertid inga globala problem, utan de blir tvärtom fler och värre. Vi som vill annat måste sluta blunda och tro att intoleransen är övergående. Vi måste kräva mer av våra politiker, på hemmaplan och inom EU. Det handlar inte om bubblor utan om en verklig kamp om etik och politik.
Anu Koivunen
är medieforskare och professor vid Stockholms universitet.