Mirjam Kalland: Är du lönsam, lille vän?
Sen, ja. Ni vet. Vi blir gamla, och om allt går väl är cirkeln så småningom sluten.
Rubriken är den svenska nationalekonomen Ingvar Nilssons, som har genomfört det han kallar socioekonomiska analyser och bokslut i över 30 år. Han har också myntat begreppet det normala ekonomiska racet, som beskriver vårt levnadslopp och vårt bidrag till samhället ur en nationalekonomisk synvinkel.
I stort sett ser vårt normala ekonomiska race (i Norden) ut så här: vi kostar en del redan innan vi föds, eftersom våra mammor får omsorg under graviditeten, hjälp vid förlossningen och våra föräldrar ekonomisk ersättning för att sköta oss då vi är små. Sedan kommer dagis, skola, utbildning och om allt går väl, jobb. Det normala ekonomiska racet innebär att vi i början kostar samhället ganska mycket, och sedan betalar vi tillbaka vår ”skuld” genom att betala skatter, konsumera och hålla det hela i rullning. Vid fyllda 50 är vi ungefär break-even. Sen, ja. Ni vet. Vi blir gamla, och om allt går väl är cirkeln så småningom sluten.
I begreppet det normala ekonomiska racet ingår ingen värdering, men handlar ändå om något som de flesta av oss skulle ta som en utgångspunkt: att gå ut skolan eller gymnasiet med godkända betyg, att studera, att arbeta. Nilsson använder begreppet för att visa på betydelsen av att särskilt uppmärksamma dem som är i riskzonen för marginalisering. Hans analyser visar att med små insatser för att stöda till exempel språkutveckling, skolgång och möjligheter på arbetsmarknaden för sådana barn, unga eller vuxna som är i riskzonen för marginalisering kan man göra stora vinster både humant och nationalekonomiskt. Om man använder hans resonemang positivt, visar det på enorma möjligheter att kombinera etiskt handlande och mänskliga rättigheter med en sund samhällsekonomi.
Inhemska analyser visar på samma sak. Statens ekonomiska forskningscentral (VATT) visar i sin rapport från maj 2014 att invandring kan öka det ekonomiska välståndet för såväl invandrare som för samhället som helhet. Förutsättningen är att naturligtvis att man satsar på integrering, och uppmärksammar barnens behov av särskilt stöd för sin skolgång. Med ganska små men välgenomtänkta insatser kan man nå goda resultat också ekonomiskt, och rapporten konstaterar att det är vettig politik oberoende bevekelsegrunder.
Risken med resonemanget är att man börjar sätta prislappar på människor. I valdebatten fördes det motbjudande resonemang kring vad invandring kostar, och vilka invandrare som det är mest lönsamt att satsa på. För man resonemanget vidare är det lätt att se var vi hamnar. Då ett hus brinner, kollar man först upp vilka som bor där. Personer som är lönsamma för landets ekonomi? Då det skett en trafikolycka, bör man uppge personnummer då man ringer efter hjälp. En snabb koll på vero.fi, och graden av insats bestäms därefter. Man kan också sätta prislappar på fetma, brist på motion och på effekten av så usla partiprogram att människor börjar må illa.
Så hur är det med dig, är du lönsam, lille vän?
Mirjam Kalland
är rektor för Svenska social- och kommunalhögskolan vid Helsingfors universitet.