Carl Haglund: Handlingskraft

Folket har sagt sitt och Finland har en ny riksdag. Veckan efter valet finns det alltid vinnare och förlorare. Det finns besvikna och lyckliga politiker. Det som nog förenar alla som varit involverade är en viss trötthet. Valkampanjen kräver ohyggligt mycket energi.
Riksdagsvalet i söndags bjöd på rätt få överraskningar. Centerns valseger blev kanske lite mindre än väntat, sannfinländarna gick för sin del inte back så mycket som många trott medan vänsterförbundets valförlust knappast var något som man räknat med. För SFP:s del kan mina partikamrater och jag glädjas åt det bästa resultatet sedan 1991. Det här känns fint även om förlusten av ett mandat i Österbotten harmar.

Valresultatet ger vid handen att det inte finns någon given regeringskoalition som kunde få majoritet i riksdagen och som på ideologiska grunder skulle vara naturlig. Vi står alltså precis som för fyra år sedan inför rätt svåra förhandlingar. Juha Sipilä, som kommer att ha uppdraget att bilda regering, har för sin del konstaterat att förtroende är a och o nu då partierna ska förhandla om regeringsbasen. Sipiläs approach är helt riktig. Den gångna valperioden präglades av Samlingspartiets och socialdemokraternas ständiga grälande och bristen på förtroende var stötestenen i många centrala frågor. Sipilä har också betonat vikten av att man kan enas kring ett trovärdigt regeringsprogram. Det här kan te sig som en självklarhet men återigen med tanke på erfarenheterna från förhandlingarna för fyra år sedan kan inte detta betonas nog.
I skrivande stund är det omöjligt att sia om vilka partier som kommer att ingå i regeringen. De ovanstående faktorerna med förtroende i spetsen kommer att vara avgörande. Valresultatet är givetvis sedan en faktor som har betydelse. Tre partier kunde på valnatten utropa valseger: Centern, De gröna och SFP. Ett gott valresultat förpliktar valvinnarna att sträva efter en plats i regeringsställning. Samtidigt kan vi notera att även valförlorarna i detta skede signalerat att de kan tänkas medverka i en regering. Detta i motsats till läget för fyra år sedan då Centern som en följd av brakförlusten meddelade att man går i opposition.

Vårt land står inför stora utmaningar med en haltande ekonomi och en ohållbar skuldspiral. Vi måste fördomsfritt kunna granska vårt samhälle och söka lösningar som bidrar till att sysselsättningen kan förbättras. Det är endast genom att fler jobbar vi kan rädda välfärden på sikt. För att det ska uppstå nya jobb måste företagen, både stora och små, tro på att morgondagen är ljusare än gårdagen. Regeringsprogrammet måste för sin del bidra till att den framtidstron uppstår. Finland behöver en handlingskraftig regering och vi politiska aktörer måste sätta nationens bästa i första rummet för att försäkra oss om att vi kan vända trenden i vårt land.

Carl Haglund
är SFP:s ordförande och försvarsminister.