Annika Sandlund: År 2010 och år 2015
I dag går färre än av hälften av de syriska skolbarnen till skolan.
Vad gör fem år för skillnad? Förmodligen mindre och mindre ju äldre du blir. Samma jobb, samma man eller kvinna, samma adress. Barnen, de egna eller andras, växer och påminner dig om tidens gång, de är alltid lite större än du kom ihåg. Så borde det också vara för stater, ju längre de existerat, desto mer stabil och mer förutsägbar är utvecklingen.
Men så kommer kriget.
När jag började jobba för FN:s flyktingorganisation i Turkiet 2010 var jag glad att så många av mina kolleger var från Syrien. Det flesta flyktingar i landet var från Irak, och det är alltid en fördel att ha kolleger som talar samma språk som flyktingarna. Ett år senare hade deras nationalitet utvecklats till ett problem. År 2012 började några åka tillbaka för att sälja sina hus, medan andra, speciellt de som bodde i Aleppo och Damaskus, envisades med att åka hem till jul och berättade stolt att bankautomaterna fortfarande fungerade. Sedan började kidnappningarna och vägarna blev osäkra. År 2013 var de bara Alia, vars far hade cancer, som åkte hem till Syrien så att hon kunde vara med honom och hjälpa sin mamma. Fem år senare är många av de forna FN-arbetarna i Syrien och i grannländerna flyktingar och bland de över 220 000 döda finns över 70 hjälparbetare.
Förra veckan hölls den tredje stora givarkonferensen för Syrien i Kuwait. De två föregående konferenserna hölls i januari 2013 och i januari förra året, då konferensen inbringade runt 2,4 miljarder dollar i humanitärt bistånd. Under 2015 beräknas det behövas runt 8,7 miljarder dollar för att hjälpa 18 miljoner civila i Syrien och angränsade länder. Det låter mycket, men motsvarar ungefär en euro per person och dag. I runda tal räknat brukar donationerna som kommer in under konferensens gång täcka runt 50 procent av behovet.
Ett behov som inte ens existerade för fem år sedan.
Syrien har i rekordfart utvecklats från en stabil stat i ett oroligt hav av länder till världens största humanitära katastrof. I dag är den förväntade medellivslängden för en syrier 20 år kortare än innan konflikten. Arbetslösheten ligger på runt 58 procent, jämfört med 10 procent 2010, och nästan två tredjedelar av alla syrier beräknas leva i extrem fattigdom. Beroende på vilka källor man litar på lever mellan 440 000–660 000 människor under belägring.
I dag går färre än av hälften av de syriska skolbarnen till skolan, och i grannländerna finns över 600 000 flyktingbarn som tigger eller arbetar för att familjen ska överleva. Förra året hälsade jag kort varje morgon på en syrisk tioårig pojke som dagligen hämtade bröd från butiken till de familjer som bodde på vår gata. För det fick han en liten slant. Han sade att han brukade tänka på lördagens fotbollsmatcher i Aleppo som han alltid deltog i när de ännu bodde hemma, medan han trampade gatan upp och gatan ner. Han brukade räkna upp namnen på lagkamraterna och påminna sig själv om vem som gjorde mål i vilken match. I dag ligger Aleppo i ruiner och enligt Röda Korset har mellan 70 000–100 000 personer i staden tvingats amputera en kroppsdel. Jag hoppas att han inte vet om det, men barn förstår alltid mer än man tror.
Fem år. Ett andetag och en livstid.
Annika Sandlund
arbetar vid FN:s flyktingorganisation UNHCR med flykting- och människorättsfrågor.