Riff, ruff och bluff
Ruffet bestod i regeringens upprepade påhopp mot grundlagsutskottet.
I min ungdom var den bästa dansbanan i stan, Kestikartano på Centralgatan. En höstlig onsdagskväll, tidigt 1960-tal, spelade Olle Lindströms orkester där. Hans bror Erik och han hade de bästa orkestrarna.
Olle sålde målarfärger på dagarna på Södra Esplanaden, så arbetsdagen blev rätt lång.
I en paus sökte han upp mig och bad mig spela sista timmen. Jag spelade amatörmässigt bas den tiden.
– Kom sen till Viktorias bar så bjuder jag på en drink, sa han.
Sagt och gjort. När dansen var slut gick jag till Viktorias bar. Han bjöd mig på en Ballantines. Jag som bara smakat fickvarmt bordsbrännvin och Vinetto sjönk nästan i trans.
– Hör du pojke” sa han och tittade på mig.
– Tänker du bilda en orkester med framgång, så bör du minnas tre saker, Riff, ruff och bluff! Då går det bra.
Vi drack ur och tog sista tåget till Åggelby.
När jag har följt med regeringens sätt att driva social- och hälsovårdsreformen såg det ut som om de följt hans råd. Att påstå att endast kommuner med minst 20 000 invånare kan driva lyckad öppen hälsovård är bluff. I huvudstadsregionen är det tvärtom. De mindre, Grankulla och Sibbo, har lyckats, medan de större, Esbo, Helsingfors och Vanda, inte har gjort det.
Regeringen lät EU-kommissionen och finanskretsar förstå att reformen sparar offentliga medel, hundratals miljoner. Samtidigt lovade den befolkningen att vården förbättras.
Administrativa reformer sparar sällan pengar. Besparingen uppnås endast genom att strypa vården, till exempel den dyra cancervården för de äldre.
Riff är melodistump man upprepar för att tvinga fram sväng. Regeringens riff var ytligt tjat om allt det goda social- och hälsovårdsreformen skulle medföra.
Social- och hälsovårdsreformen genomförd betyder att kommunerna mister över hälften av sin verksamhet, personal och anläggningar åt en administration kommunmedlemmarna inte direkt kan på verka. Däremot får de bekosta kalaset. Kommunmedlemmarnas rätt att påverka skulle rumphuggas just där de mest vill påverka.
Ruffet bestod i regeringens upprepade påhopp mot grundlagsutskottet.
– De följer viljelöst några professorer som sitter i soffan, sade en irriterad minister inför en grupp riksdagsveteraner.
Utskottet höll stången. Det försvarade den nordiska välfärdsstatens grundsten, den kommunala demokratin. Den lät samtidigt förstå att det enklaste vore att införa landsting enligt svensk modell – prövad på Åland - med direktvalt fullmäktige och beskattningsrätt. Inga saltade notor åt kommunerna mera.
Man bör dock inse att landstinget inte belamras med för mycket. Hälsovården bör ha prioritet. Inga delstatsfunderingar om man får be.
Olle inbjöd mig 30 år senare på sin 75-årsdag till ett ålderdomshem i Åggelby. Han var märkt av sjukdom.
– Du har blivit big boss, sa han. Jag var Justitieombudsman då. ”Fint gjort av en basist”.
– Jag följde dina visdomsord, Olle, sa jag, ” Riff, ruff och bluff”
Han smålog road. ”Keep swinging”, sade han till farväl.
Litet senare var han borta.
Jacob Söderman
är juris licentiat.