Om trollbekämpning
Här borde de traditionella, sansade medierna ta sig an uppgiften att försöka bena ut skeenden, krossa lögner och myter.
I ungdomen stötte jag ibland på kufar som spred underliga broschyrer och pamfletter, valhänt gjorda stenciler med obskyrt politiskt innehåll och låg trovärdighet. I dag finns det väl inga sådana stenciler kvar, de har flyttat ut på Det Stora Nätet, precis som all annan ”alternativ” informationsförmedling. Samtidigt har det blivit svårare att avgöra vad man kan lita på – förr kunde man med ett enda ögonkast se att en publikation inte var trovärdig, i dag kan en till synes helt vanlig nyhetssajt driva en agenda som blir uppenbar först när man har klickat sig igenom några artiklar.
Det är säkert meningen – det finns tyvärr människor som vill sprida felaktig information i form av hat, lögner, propaganda, desinformation och vidskepelse. Presenteras de på en snygg webbsajt lurar man många. Och det fungerar: på senare tid har jag allt oftare märkt att alldeles förnuftiga människor sprider länkar till mindre önskvärda webbplatser, allt från gravt rasistiska sajter och forum för foliehattar som tror på rymdvarelser och märkliga konspirationer till vaccinationsförnekare och annat vetenskapsförakt. En del bara vidarebefordrar länkar till någon enstaka artikel som de har gillat, utan att kolla på vilken webbplats den har publicerats: man kanske inte vet, eller har inte tänkt på att exempelvis ”nyhetssajter” som Avpixlat eller MV har en tydlig rasistisk agenda (det där MV står för ett mycket vanligt fult, finskt uttryck som jag vägrar skriva ut här – på städad svenska kunde det översättas till ungefär ”Vad i helvete?!”).
ldrig förr har så många haft tillgång till så mycket information som nu. Vilket ju är bra. Men tyvärr är mycket av den informationen rent skräp. Och här borde de traditionella, sansade medierna ta sig an uppgiften att försöka bena ut skeenden, krossa lögner och myter, peka på snedvridna fakta och slå hål på propaganda, oavsett om det gäller skrock och övernaturliga fenomen eller rasism och annat hatmångleri. Men i stället jagar allt flera medier klick på samma sätt som de sajter de borde varna för, till exempel med rubriker som ”Folket rasar mot XX eller YY”, som alltför ofta bygger på vad handfull internettroll har hävt ur sig någonstans.
I det sammanhanget är det också djupt tragiskt att en utmärkt institution som Brages Pressarkiv tvingades sluta med den viktiga indexeringen av dagspressen då fonderna tog över. Nu om någonsin skulle vi behöva aktörer som bidrar till att göra riktig information mera sökbar och nåbar, också för dem som bara slentriangooglar och väljer det som dyker upp överst i träfflistan – vilket allt oftare riskerar vara just sådant slaskinnehåll som vi inte behöver mera av. Alla försök att göra relevant, balanserad information lättare att hitta är lovvärda och behövs som motvikt till klickmonster som exempelvis den ovannämnda MV-sajten. Att nå dem som sprider lögner med flit är kanske omöjligt, men åtminstone kunde man nå en del av dem som bara sprider lögner av misstag.
Theresa Norrmén är ordbrukare som skriver och översätter.