Slut på klagosången
Nu behöver vi politiker som vågar fatta beslut; vi behöver reformer eftersom den offentliga sektorn måste spara.
Ju mer vi närmar oss riksdagsvalet, desto högre blir förväntningarna på nästa regering. Det är inte så underligt med tanke på att den sittande regeringens reformer rann ut i sanden. De skulle ha bromsat den växande skuldsättningen, men i stället har staten kört med ett budgetunderskott på sju miljarder euro, år efter år.
Vissa av förväntningarna på nästa regering är helt orealistiska. Näringslivet och Samlingspartiet efterlyser skattesänkningar på flera miljarder, trots att det nu är viktigast att minska på budgetunderskottet.
Näringslivets forskningsinstitut ansåg för sin del i tidskriften Talouselämä, att ”regeringens stora utmaning blir att fixa produktionens konkurrenskraft”. Men det är nog inte regeringens uppgift. Vi behöver en handlingskraftig regering som lyckas upprätthålla en skälig välfärd och högklassig utbildning med mindre pengar än förut. Det är ingen liten uppgift. Industrin själv – och arbetsmarknadsparterna – ska värna om konkurrenskraften.
Och just här är trenden oroväckande: Företagens investeringar har sjunkit mer i Finland under 2000-talet än i EU i medeltal.
”Framtidslöftet finns hos visionära företag och ägare som säger, att låt andra påstå vad de vill, men vi tror på vår sak och satsar”. Så sa chefen för Familjeföretagarnas förbund, Leena Mörttinen, nyligen. Hon har rätt. Det är företagens framtidstro som lyfter landet.
Och de framgångsrika visionärerna finns – inte bara i den heta spelbranschen, utan också på traditionella områden. Eller vad sägs om underleverantören till varvsindustrin, NIT, som vågade satsa på Japan med stor framgång. Eller konkurrenten Almaco, som belönades med ett exportpris efter att ha fått en stor beställning från Sydamerika.
Det gäller att lita på den egna förmågan och handla därefter.
”Det största hindret är det dåliga självförtroendet. I själva verket gör Finland rätt saker på rätt sätt”, skrev Dagens Industri i början av mars. Financial Times konstaterade för sin del att finska staten blev först i euroområdet med att sälja obligationer med negativ avkastning – ett tecken på förtroende utomlands.
Den nattsvarta bild av läget som målas upp här hemma är avsedd att påskynda de nödvändiga reformerna, men hotbilderna får motsatt effekt. I stället för att bereda väg för förändring, leder den negativa stämningen till en panikartad motreaktion. När allt ser ut att rasa omkring oss klamrar vi oss fast vid det vi anser oss ha rätt till. Följden blir en total låsning som bromsar förnyelsen.
Pessimismen får dessutom konsumenterna att dra åt svångremmen också när det inte är motiverat, bara för säkerhets skull, och så stärks den negativa spiralen.
Nu behöver vi politiker som vågar fatta beslut; vi behöver reformer eftersom den offentliga sektorn måste spara. Men, bästa väljare, rösta inte på dem som kvider och strör aska i håret. Inget blir bättre av en ångestfylld regering som styr ett ångestfyllt folk.
Björn Sundell
är utredningsansvarig vid tankesmedjan Magma.